uppstuds.blogg.se

Han är en av de största handbollsprofilerna i landet och under drygt fem års tid kombinerade han sitt tränarjobb i Lugi med expertrollen på TV4. Till slut blev det för mycket för Tomas Axnér som sa upp sig från Lugi och nu satsar helhjärtat på expertrollen. Tidigare i veckan träffades jag och den forne Bundesliga-spelaren på ett café i centrala Lund. En utvilad och laddad Tomas Axnér berättade då för uppstuds.blogg.se bland annat om sin karriär och om rollen som TV4:s Elitserieexpert. Nedan följer den andra och avslutande delen.

Det man kan konstatera när man googlar ditt namn är att det finns väldigt mycket information från din tränarkarriär och framåt men betydligt mindre från din spelarkarriär. Varför är det så tror du?

- De sju åren jag var i Tyskland var jag i radioskugga mer eller mindre. Det fanns inte den bevakningen av Bundesliga som det finns nu, det var Sydsvenskan som gjorde en del grejer men inte mer. 

Det skulle vara intressant att veta mer om din spelarkarriär. Kan du bjuda på en sammanfattning?

- Ska man göra det någorlunda kort så började jag spela handboll extremt sent. Jag spelade i division fyra när jag var 19 och spelade inte alls när jag var 15-18 år egentligen. Men min pappa har varit handbollstränare och spelat elithandboll så jag hade koll på handbollen. När jag väl började spela klättrade jag. Jag spelade en match i divison fyra och det var den sista matchen den säsongen. Vi mötte något division 2 lag vars tränare frågade mig direkt efter om jag kunde komma till dem året efter. Då kom jag till Wargo i Landskrona där jag var i två år. Sedan bytte jag till Pölsemannen och ja, det låter inte klokt när man säger Pölsemannen, men det var en klubb som satsade. Vi var jättenära att gå upp i Allsvenskan och hade många spelare från Lugi och gamla kända Malmö-spelare.  

Var det efter Pölsemannen du hamnade i H43?

- Ja, och i H43 gick det väldigt bra direkt med tanke på var jag kom ifrån. Efter en tid blev jag klar för Lugi men eftersom klubbarna inte kunde komma överens började jag inte spela där förrän i februari. Jag valde då att spela kvar i H43 till januari vilket jag inte tror någon gjort tidigare som varit i den situationen. Första matchen i Lugi hade jag varit spelklar en dag och gjorde 7-8 mål i första matchen. Det rullade på bara.

Kände du själv hur fort det gick?

- Jag kände någonstans att jag hade ett sjukt driv. Egentligen var jag för dåligt tränad och hade ingen koll på fysträning. Jag hade aldrig gymmat när jag började spela i Elitserien men jag hade talang. Den naturliga instinkten att springa rätt utan att veta varför fanns där. Åren som kom i Lugi då jag kopplade på träning gjorde jag nästan 500 mål på två säsonger. Så ja, det gick snabbt där. 

Vann du skytteligan i Elitserien när du var på topp?

-  Jag kom tvåa i skytteligan under alla år i Lugi efter Erik Hajas. Jag tror att om man skulle räkna upp så många säsonger jag spelat i Elitserien tror jag att jag har ett målsnitt över 6 mål/match över flera hundra matcher. Jag tror inte det finns många som har det över så lång tid.

Hur gick tankegångarna kring Bundesliga då?

- När det gäller Tyskland är det väldigt svårt att komma dit utan att ha gjort några landskamper. Jag stannade egentligen kvar i Elitserien för att bevisa mig. Jag kunde stuckit tidigt eftersom jag hade ett kontraktsförslag från Flensburg 1996. Men jag visste inget om Bundesliga och tänkte att Bengan Johansson kommer aldrig se mig om jag spelar där. Så jag stannade kvar i Sverige för att få chansen i landslaget.

Varför blev det aldrig landslaget?

- Med tanke på hur många spelare Bengan provade och hur bra jag var är det jäkligt konstigt att jag inte fick chansen. Han testade fyra spelare på min position under de åren jag spelade i Lugi och de kom från divisionen under mig. De spelade 20-25 landskamper och blev aldrig något, Pierre Hammarstrand är ett undantag. Men Bengan förklarade för mig en gång när jag var som allra hetast att han inte kunde åka till ett mästerskap med två äldre spelare. Då var jag 26. Då hade han Pierre Thorsson och Johan Pettersson som var väldigt ung då och precis kommit upp i Elitserien. Då sa han till mig att han hade Johan som han trodde mycket på och Thorsson som hade många år kvar. På något vis kan jag köpa resonemanget, han kunde ju inte veta att jag spelade i Bundesliga till jag var 36. Jag frågade om han inte kunde ge mig en chans, allt jobb jag lagt ner och på den nivån jag presterade och så kan jag inte ens få spela mot Egypten med ett B-landslag. Då svarade han att han inte kunde ge mig chansen för att han var livrädd för att jag skulle ta den. Då hade hela hans resonemang fallit.  

Det är lätt att säga i efterhand att det blev bra med Thorsson/Pettersson. Men om det inte blivit bra..

- Det var ett landslag som vann allt. Under den tiden det handlade om vann de fyra EM-guld, två VM-guld, två OS-silver. Då får man ingen kritik. Samtidigt skrämde det landslagsledningen att jag hade en bakgrund där jag inte var perfekt tränad, hade inte spelat i något ungdomslandslag och hade aldrig gått igenom något Skånelag, det var helt blankt i mitt CV. Jag minns att jag hade en diskussion med min pappa när jag var 15. Vi bodde i Lödde/Barsebäck då och på den tiden spelade jag fotboll men ville spela handboll. Handbollslaget där lades ner och då ville jag åka till Lund och spela med antingen Lugi eller H43 men det tyckte inte min pappa att jag skulle. Men om jag hade kommit in till Lugi när jag var 15 hade jag haft två OS-silver idag. Det är jag säker på. Jag hade varit mer politiskt tillrättalagd för landslaget då. Jag kan fortfarande bli förvånad över att min farsa inte såg det när han själv kom från en elitbakgrund. 

Du och Lövgren är de enda svenskarna som gjort över 1000 mål i både Bundesliga och Elitserien, det måste du vara stolt över?

- Klart jag är stolt, jag gjorde 1100 till och med. Jag vet att jag har ett snitt där också på över 6 mål/match. Jag spelade där i sju år och kom dit när jag var 28. Men jag höll länge och kunde flytta hem och spela dessutom. Men jag tror det beror på att jag inte var med i landslaget. Hade jag varit med där hade det varit mer troligt att jag blev mätt. Det har gett mig en drivkraft även när det gäller annat. Jag ska inte sticka under stol med att jag är fåfäng eller att jag tycker om att synas. Men det handlar också om att dela med mig vad jag tycker. Det är en del av min personlighet. Det har kanske förstärkts av att jag känner att jag inte har blivit sedd. Nu är jag lite hobbypsykolog men jag tror att det kan vara så. Det är inte säkert att jag jobbat på TV eller skrivit krönikor om jag spelat två OS för Sverige. 

Är landslagsspel det enda du känner att du gått miste om under karriären?

- Jag kunde inte styra över det men under tre av åren i Tyskland spelade jag på väldigt hög nivå. När de rankade spelare var jag rankad tvåa-trea på min position i ligan två år i rad, före alla svenska landslagsspelare. Då pratar vi Ernelid, Thorsson, Pettersson - utan att spela i landslaget. Klart att jag under den perioden var extremt frustrerad över att inte få chansen. 2002, när landslaget tog guld på hemmaplan, ledde jag skytteligan i Bundesliga. Idag hade det inte funkat att inte ta ut en spelare på den nivån, då hade det blivit diskussion. En förbundskapten idag hade inte vågat att inte ta med skytteligaledaren av Premier League i fotboll, oavsett bakgrund. 

Har du kontakt med dina gamla klubbar i Tyskland?

- Jag har pratat med de båda om tränarengagemang. Jag har till och med tackat nej till den ena klubben.

När var det?

- Så sent som förra sommaren stod jag i valet och kvalet om jag skulle träna Minden eller inte. Jag hade kunnat komma ur mitt kontakt med Lugi men kände också att jag hade många spelare som förlängt och vi hade lovat att vi skulle fortsätta ett år till. Att sticka själv då hade varit fel. Sen är det där där med familj och att göra saker på kort startsträcka som är svårt med skola och sådär.

Du sa upp dig från Lugi efter förra säsongen.

- Jag meddelade faktiskt klubben innan SM-finalen. Jag ville inte komma i ett läge där det hade verkat som jag sa upp mig på grund av en eventuell finalförlust. Oavsett vad som hände skulle det vara slut för den gången. 

Och därför ingen försäsong nu i sommar, hur var det?

- Vi har haft fyra veckor ledigt varje år och två gick åt att planera nästa säsong. Det lämnar en aldrig. Även om man kan släppa det två veckor i Italien så ligger det ändå och gnager någonstans. Någon spelare som blir skadad och något som händer, någon som lämnar och då ska man tänka vad man ska göra då. 

Har det varit skönt att slippa det nu?

- Ja, det har varit jävligt skönt faktiskt. Jag var mossig där ett tag. Jag hade 92 hotellnätter förra säsongen och alla resor med europaspel och med TV-jobbet. Alla spelarnas lediga dagar var när jag jobbade med TV, jag var aldrig hemma. Det funkar inte i längden, jag gjorde ändå det i fem år men till slut kände jag att någon gång måste man ta den strategiska timeouten. Att sälja in samma budskap år efter år är svårt. Det måste flyta lite vatten under broarna och sen kommer man tillbaka på ett nytt blad och försöker väcka nya sponsorer och satsa igen. Jag kände att det laget vi hade i Lugi var en process på fyra år som kulminerade i den matchen mot Alingsås. Det var någonstans den erans slut där. Sen hade jag säkert kunna fortsätta men det var någon symbolik i det för mig.

Tror du att Lugi kan må bättre av att få börja om helt?

- Lugi får en stor utmaning. Jag har drivit på som fan med vissa förändringar som jag ville skulle göras, kring A-lag och strategi kring träning och uppträdande. Krav som jag ställt på seniorkommittén och styrelsen. Processen upplevde nog många som jobbig eftersom jag är krävande. De kan säga att nu omsätter vi så mycket och att för sex år sedan omsatte vi bara hälften men då är alltid mitt mothugg att vi måste omsätta det dubbla. Vi måste dit där Kristianstad är.

Har du upplevt motstånd från klubben till ditt driv?

- Nej, inget mostånd, jag har upplevt det som att vi jobbat extremt bra ihop. Jag behöver tas ner på jorden ibland och inse att verkligheten kan vara annorlunda. Det är också nyttigt. Alla kan inte vara som jag i en sådan process, det hade aldrig gått. Men för Lugi blir det en utmaning när det gjorts stora förändringar. Mitt uppdrag var att förändra attityden bland spelarna och att få in vinnarkultur och ta bort det akademiska. Nu hamnade klubben någonstans på pottan när det gäller tränarrekrytering i och med att jag sa upp mig så sent. Marknaden var inte den att de kunde välja och vraka. De flesta av toppkanditaterna satt på kontrakt.

Vad tror du om Basti i Lugi?

- Så klart är Basti en lösning som de bedömde var den bästa efter de förutsättningarna de hade då. Jag hoppas och tror att Basti kan bevara det som vi har gjort. Sen kanske han inte är den tränaren som ska utveckla det. Vi har legat på framkant och varit innovativa och testat nya saker, ibland för mycket, så klart. Men jag tror också att Zoran att han kan göra en liknande resa som jag gjorde, det vill säga delat ledarskap bakom en mer rutinerad tränare och sedan ta över. Det tror jag att han har stora möjligheter till i och med att Basti är väldigt okomplicerad och prestigelös och kommer att ge Zoran all plats han behöver. Basti har en massa goda egenskaper, jag har aldrig träffat någon med den personligheten som han har. Men jag tror det kan bli lite skakigt för Lugi i början och jag hoppas att det inte får dem att falla tillbaka i gammalt tänk. Sen får klubben på sikt bestämma sig för hur det ska se ut på tränarsidan längre fram.

Du och Zanotti hade olika roller på bänken, är Basti och Zoran för lika?

- Zoran ska ju spela och när man är spelande tränare är det svårt att sköta coacing. Han pratar mer i halvlek och Basti kör resten. Sen tror jag de kommer träna på ett liknande sätt som vi gjorde. När jag berättade att jag skulle sluta tyckte spelarna att det var tufft men deras första tanke är "vem kommer nu?". För laget var det viktigt att det inte kom någon som ändrade på allt.
Sen tycker jag att klubbarna överlag är för dåliga på att ställa krav på tränare. Anställer man någon på ett företag måste man ge en arbetsbeskrivning. ”Så här vill vi spela handboll i Lugi. Vi vill spela snabbt och tekniskt anfallsspel och defensivt hårt försvar. Så här tänker vi. Kan du klara av det eller vill du göra något annat är du kanske inte en man för oss”. I många klubbar finns det för mycket kunskap hos tränarna jämfört med den sportsliga kunskapen hos de som fattar beslut om vilken tränare man ska ha. Man lämnar allt det i knät på tränaren. Går han efter två år eller får sparken efter ett halvår får man börja om och så kommer det en ny tränare som inte vill ha kvar någon. Då hamnar man i ett ekorrhjul. Man måste ha en röd tråd och filosofi att jobba efter.

Tycker du att någon klubb i Sverige har den röda tråden?

- Sävehof och Alingsås är klubbar som jobbar så. Där finns det stor kunskap. Lugi också. Kristianstad så klart har strategi men har också resurser på andra sätt. H43 till exempel har det länge varit så att där suttit personer som inte har en susning vad de pratar om. Många klubbar har en kassör som har det jobbet för att han kan deklarera, den som tar hand om marknadsföringen gör det för att han skriver mycket på Facebook. 

Det är väl bara att titta på de klubbarna som gör det bra och kopiera?

- Precis, det behöver inte vara svårare. 

Tillbaka till sommaren som varit. Känner du fortfarande att det var rätt beslut?

- När försäsongen började var jag fortfarande anställd av Lugi. Den veckan det började skötte jag några träningar innan Basti blev klar. Jag är relativt utvilad nu men de första veckorna efter att Lugi drog igång och tränade var tunga. Att inte ha något att göra mellan 16-18 som är Lugis träningstid var en jättekonstig känsla. Då hade jag ont i magen och undrade om jag hade gjort rätt. När klockan var 19 kollade man på klockan och undrade om inte barnen skulle gå och lägga sig. 

Vad gjorde du då för att fördriva tid?

- Jag tränade en hel del själv och sen tvingade jag mig själv att hitta det lugnet. Nu har jag tagit det beslutet för att kunna vara mer med barnen och då får jag engagera mig mer i det. Och göra mer med dem. Jag ska på föräldramöte nu till exempel och det hade jag missat tidigare eftersom det är på Lugis träningstid. 

Men tränaryrket är inte ett avslutat kapitel?

- Det är helt öppet. Jag ser det som väldigt sannolikt att jag kommer tillbaka. Sen tror jag att man ska passa sig för att vara borta för länge. Två år är nog absolut max som man kan vara borta. Sen får vi se vad som händer. När man stänger en dörr öppnar man en annan, så är det. Jag känner redan nu att jag har fått många förfrågningar om andra saker, föreläsningar och jag ska träna ett talangprojekt i Lugi som ska bli jättespännande. Förmodligen är jag lika uppbokad i maj igen som jag var förra året.

Om Kiel eller Flensburg hade ringt?

- Hade Kiel eller Flensburg ringt hade jag tränat något av lagen så klart. Nu snackar vi långskott och det finns en del jobb man inte kan tacka nej till för de får man bara möjlighet till en gång i livet. 

Vad har du för tränarförebilder?

- Det blir någonstans ett ihopkok av alla tror jag. Jag har försökt hitta en balans mellan de tränarna jag haft. Jag har haft fyra tränare som vunnit VM-guld eller OS-guld och som varit på toppen. Men deras ledarstil hade inte funkat fem minuter i Sverige. Man kan inte ta det rakt av och vara som de är. De är för tuffa och svenskar är inte som i Ryssland eller Balkan eller inte ens i Danmark. Det krävs annat ledarskap att jobba med svenska ungdomar. Det har jag försökt ta mycket av men samtidigt hittat ett modernt ledarskap som passar med mig som person och med den miljön jag befinner mig .

Vad är modernt ledarskap för dig?

- Att våga vara prestigelös och öppen för att andra har bättre idéer än en själv, att man inte kan bättre själv alltid. Men det krävs också att man är extremt noga med att när det finns många synpunkter att man bestämmer sig och kör på sitt ord i slutändan. Och det har jag lyckat smed de sista två åren. ”Nu är det inte läge att diskutera mer, nu håller du käften” är det som måste gälla då. Tydlighet och noggrannhet tror jag mycket på. 

Är det för få tränare som är så i Sverige?

- Nästan alla tränare jag har haft vet bäst och kan bäst och går sin väg. De vill inte jobba med en idrotsspsykolog eller målvaktstränare utan kan allt bäst själv. Det är helt omöjligt att vara bäst på allt själv. Jag ska gå tränarutbilndingar för att jag behöver licenser men jag hade mycket hellre gått ledarskapsutbildning. Jag hade valt att spendera en hel dag med Percy Barnevik före att vara på ett tränarseminarium. Det hade gett mig mer. 

Vidare till landslaget, tycker du att Ola Lindgren och Staffan Olsson är rätt personer att leda landslaget?

- Deras kontrakt går ju ut efter den här säsongen och då ska det utvärderas vad de vill och hur de ska gå vidare. 

Vem vill du se som tränare i landslaget?

- Det vore spännande att någon gång se Vranjes. Han är bäst men han har en del att lära fortfarande. Magnus Andersson är även han extremt bra och han har redan visat i Göppingen hur taktiskt smart han är. Men när det gäller helhetsbild och funka med media och andra aspekter tror jag Vranjes är det mest spännande namnet. Jag vill heller inte räkna bort Staffan Olsson och Ola Lindgren, de har tagit OS-silver med ett betydligt sämre lag än Bengan någonsin gjorde och det är en bragd. Men visst, hade de inte tagit det OS-silvret hade de förmodligen inte varit kvar. Och Sverige är inte bland de fem bästa idag heller.

Varför är vi inte bland de fem bästa?

- Det är en generationsväxel som vi ligger efter med. Vi ligger också efter när det gäller individuell teknik. Vi har haft en liga där spelare lämnat för tidigt och kommit ut och inte haft rollerna som de spelarna hade tidigare. Det var väldigt längesedan vi hade en spelare på niometer som var bärande i en toppklubb i Bundesliga. Nu har Kim Ekdahl du Rietz den rollen i Rhein-Neckar Löwen på vänsternio men det är i princip den enda. Det som vi har varit bra på är målvaktssidan men i övrigt har vi för få spelare som är bärande i toppklubbar. 

Jag var och såg när Sverige nästan besegrade Kroatien i EM i Danmark senast. Sverige var nära att besegra en av giganterna då men när det skulle avgöras tippade det åt Kroatiens håll. Varför är det så?

- Duvnjak finns i motståndarnas lag. De har en spelare som blir tungan på vågen, den saknar vi. De spelarna vi har med de kvalitéerna är de defensiva spelarna som Jernemyr och Tobbe Karlsson och Mattias Andersson i mål. Men framåt har vi inte haft det. Fahlgren, Jakobsson och Ekdahl du Rietz är jäkligt bra men de är inte Duvnjak eller den linan Danmark eller Frankrike har. 

Högernio är tunt. Varför?

- Vi är jäkligt dåliga på den positionen. Magnus Persson spelade EM och fick tio minuter på kanten senast för Gummersbasch, ett lag på den undre halvan i Bundesliga. Där konkurrerar han med en holländsk spelare som är 2.05 lång och skjuter som en häst sparkar. Och Jakobsson konkurrerar nu med Glandorf i Flensburg.

Vem kommer bakom?

- Albin Tingsvall borde vara tvåa när Kim Andersson inte kan vara med. Han är två meter lång, har ett bra skott och är duktig i spelet. Sen saknar han också det sista men som komplement till Jakobsson ska han vara given. Det kan aldrig vara Andreas Cederholm eller Magnus Persson - tyvärr.