uppstuds.blogg.se

Uppstuds.blogg.se träffade Adam Lönn över en fika i Malmö. Under intervjun berättade HK Malmös vänsternia bland annat om den tuffa skadeperioden han har gått igenom, hur det är att spela handboll i HK Malmö och talangprojektet han är med i. 

Elitserien närmar sig återstart, vart ligger du i din träning?

- Den känns bättre och bättre. Jag har börjat träna för fullt nu så det känns bra. Rehab får fortgå under tiden men jag har fått klartecken för läkare och fysio att börja köra för fullt.       

Så foten är okej nu?

- Ja, det är den. Nu handlar det om att hitta tajmingen och att få igång fotarbetet. Jag har gått upp lite i vikt under skadeuppehållet så där finns lite att jobba med där också. 

Vad väger du nu?

- Jag toppade på 105,5kg typ och ska ligga lite över 100 pannor så något kilo för mycket har jag nu. Men det blir lätt så när man är borta länge. 

Först skadade du vänsterfoten och när du var på väg att komma i form igen skadade du högerfoten, du har haft lite otur…

- Ja, verkligen. Det är sjuka grejer också. Jag var borta i drygt två månader när jag skadade vänsterfoten. När jag sedan började spela igen och bröt högerfoten såg vi att jag hade en överbelastning i vänsterfoten igen. Det gjorde inte så mycket just då kanske eftersom högerfoten var bruten, men ändå. 

Hur många matcher hann du spela innan du bröt foten?

- Jag var antecknad i sex matcher men i de första fyra var jag bara inne kort och fick känna lite på det. Sedan fick jag en ordentlig match mot Önnered och efter det skadade jag mig, på uppvärmningen inför matchen mot Redbergslid. Jag tyckte att jag stukade till foten och därför drog jag av skon, fysion tejpade och jag joggade igång. Jag kände att det blev värre och värre under matchen och dagen efter kunde jag inte gå på foten. Men jag gjorde åtminstone det inte värre genom att spela eftersom foten redan var bruten. 

Vad har du kunnat träna under skadeuppehållet?

- Ett tag var det bara överkropp som gällde men efterhand har jag fått klartecken att köra frivändningar och knäböj. Jag har inte kunnat hoppa eller springa utan har fått koncentrera mig på att bygga styrka på gymmet. Jag har blivit starkare men nu ska jag kunna använda mig av det också. 

Men känner du att du kan komma starkare ur detta och bli en bättre spelare?

- Lite kanske. Det har varit ett långt uppehåll för de andra spelarna också. De kommer inte in slitna de heller. Men jag känner mig pigg och fräsch i kroppen. Framförallt är jag jäkligt hungrig och vill väldigt mycket. 

Vad har du annars fyllt dagarna med?

- Jag har börjat plugga nu så det har varit rätt mycket där och eftersom jag inte haft handbollen har jag kunnat lägga mer fokus på skolan. Det är ett tidsfördriv som är annat än att jobba. Och så har jag hängt mycket med laget. 

Vad är det för utbildning du har börjat?

- Datavetenskap. Ett program på tre år här på Malmö Högskola. 

Varför just datavetenskap?

- Det känns som att det finns mest jobb inom den branschen. Jag ville testa i alla fall och se om det var kul. 

Är det kul då?

- Det tycker jag. Det är inte så att man sitter och skrattar på lektionerna men det är rätt roligt. Jag har träffat lite nytt folk också, det är framförallt det som är roligt. När man flyttar till en ny stad blir det lätt så att man bara hänger med de i laget men nu har jag börjat umgås med ett par i klassen också.

Flyttade du hit själv?

- Nej, min tjej hängde med. Vi bor ihop. 

Hur trivs ni i Malmö?

- Malmö är sjukt bra, vi trivs hur bra som helst. Hon umgås med en del på sitt jobb och även med flickvänner till Månsson, Hampus och Linus. De umgås mycket. 

Om jag har förstått det rätt jobbade du på Posten när du flyttade till Malmö. Har du slutat där?

- Jag fick tjänstledigt, jag hade bara ett vikariat där som tog slut vid jul. Jag hade något svagt ögonblick där jag ringde och frågade om jag fick börja igen men det gick inte då. Jag tror att det var bra för jag vill ändå ge plugget en ordentlig chans. Det som var bra med Posten var att jag kunde fokusera fullt på handbollen. 

Kommer du kunna fokusera fullt på handbollen nu och samtidigt sköta skolan?

- Vi får se, jag måste nog bli mer disciplinerad. Handbollen går fortfarande först och om det krockar med skolan får jag försöka lösa det. Men jag är knappast ensam om att spela handboll och plugga samtidigt. Det handlar om hur mycket man brinner för det. Sedan har jag en lärare som är handbollsintresserad, han är dock Lugi-supporter men det funkar ändå.

Handbollen är inte särskilt stor i Malmö, är det skönt att kunna vara en i mängden i staden?

- Ja, det är skönt att kunna vara inkognito. När vi spelade första matchen efter att jag kom hit kom det fram någon på stan och hälsade dagen efter och tyckte att vi hade gjort en bra match. Då blev man överraskad och trodde kanske att det alltid var så här. Men det har inte hänt sedan dess, haha. 

När man möter ett lag som Kristianstad borta måste man få en del gratis om man säger så. Så blir det inte riktigt i Malmö?

- Du menar med tändning? Klart man får mycket gratis där, men samtidigt är det alltid speciellt att spela hemma också. Även om det inte är lika mycket publik vill man ge något till de som är där. Hallen är så skön att spela i också, asbra golv och det är en skön känsla där inne. Det är ju klassisk mark. Och när man spelar på hemmaplan har man speciella rutiner också som man följer så själva uppladdningen hjälper till mycket. Det är känslan man har i kroppen som gör att man får den tändningen ändå. Så är det för mig i alla fall. 

Vad har du för mål uppsatta med din handboll?

- Första målet är att bli helt frisk. Efter det får vi se, mitt kontrakt går ut efter den här säsongen men vi håller på och snacka nu. I framtiden är det så klart utlandsspel och landslagsspel jag vill nå upp till. Men jag vill gärna stanna i Malmö, vi trivs jättebra här. 

Ni verkar ha bra sammanhållning i laget också?

- Ja, det har vi. Vi har en klassisk mix mellan gamla och unga. Ett skönt gäng liksom. Det brukar alltid vara bra snack och vi kan ha kul och köra hårt samtidigt. 

Hur har det varit att följa matcherna från läktaren under HK Malmös tunga höst?

- Det är sjukt frustrerande. Man vill ju vara med och bidra på plan. När man är skadad får man inte riktigt den känslan att man är en del av laget. Man kommer dit, hälsar på grabbarna och går till gymmet. När man är klar går man och duschar och hinner snacka lite. Man tappar lite där, det går inte att komma ifrån. Men Tubbi vill att vi skadade spelare ska vara med hela tiden och det har varit viktigt för oss. 

För laget har det gått sådär under hösten, många hedersamma förluster på kontot…

- Jag tar hellre en ohedersam vinst om jag säger så. Men det finns många faktorer till varför det har blivit många uddamålsförluster.

Vilka tror du det är?

- Ibland är det slumpen. Någon gång har det varit otur men händer det två eller tre gånger till kanske det är ett problem. Man vill ju gärna peka på något konkret som är fel men ofta är det mycket som spelar in. Självförtroendet får sig en törn när man förlorar tre jämna matcher i rad till exempel. 

Förra säsongen spelade ni också många jämna matcher. Skillnaden då var att när matcherna stod och vägde tippade det oftast över till er fördel. Håller du med?

- Ja, det gör jag. Vi hade mer självförtroende då. Man plockar fram det sista när man har självförtroendet, det är svårare när man inte har det. 

Du är en spelare som alltid kör ditt spel, köttar på och samtidigt är en pådrivare, känner du igen dig i den beskrivningen?

- Jo, men det gör jag. Jag försöker vara en pådrivare i alla fall och det med att kötta på håller jag med om. Det är något jag har formats till tror jag, jag var lite mer försiktig när jag var yngre. Och mycket inom handbollen handlar om attityd och inställning. Man behöver ha jävlar anamma i sig. 

Nu under hösten, har det funnits jävlar anamma i laget?

- Det tycker jag faktiskt. Försvarsspelet har varit väldigt bra. Vi tappade skytte när jag och Linus försvann och där har vi haft problem. Vi har spelat väldigt bra men kanske inte fått lika många enkla mål. Det är bara det lilla sista som krävs för att vi ska vända på detta.

Offensivt har Robert Månsson och Stian Tönnesen fått ta stort ansvar…

Robert Månsson spelar ju 60 minuter varje match och har gjort det skitbra. 

Nu får du rätta mig om jag har fel men det känns som att för varje match som gått har Månsson legat kvar lite längre efter en smäll, är det taktik?

- Hahaha jag och Linus brukar säga det, ”vem ska klocka honom för hur länge han ligger ner?”. Men han har en brutal spelstil så det ligger nog lite i det. Han får fått ta mycket smällar så det är nog skönt med vilopauser för honom också tror jag. 

Du var inne lite på Tubbi innan, vad kan du säga om hans ledarskap?

- Jag tycker han har fungerat bra. Han har en tydlig idé om hur vi ska spela och har en bra dialog med spelarna. Framförallt med Robert och Stian som är speldirigenter. Han är väldigt duktig på detaljer och vi är alltid väl förberedda inför match. Och så är han en jäkligt trevlig och skön kille också. 

Det är kanske inte helt lätt att ta över efter Magnus Andersson med tanke på all cred han fått för HK Malmös succésäsong förra året?

- Han ska ha det berömmet. Men Tubbi har gjort det bra, det är upp till oss att prestera på plan. Magnus värvade ihop en homogen grupp som han trodde skulle funka bra tillsammans. Det har Tubbi utvecklat nu och samtidigt försöker han få in sina idéer. 

Vad har Magnus betytt för dig?

- Jättemycket, så klart. Det var han som tog mig till Malmö. Det var skithäftigt när han ringde och jag blev jätteglad att han och klubben gav mig chansen. 

Fortsättningen nu då, vad tror du om våren?

- Vi har haft ett möte där vi gick igenom allt. Då sa vi att vi har elva delmål eftersom det är elva matcher kvar. Jag vet att det är ett tråkigt svar men vi måste tänka så. Vi har full fokus på Ystad nu och sen är det Lugi två dagar efter det. Eller ja, nu var det så vi inte skulle tänka, haha. Nu ska vi få en bra start på vårsäsongen. 

Om jag har förstått det rätt är du med i ett talangprojekt inom svensk handboll, vad kan du berätta om det?

- Det innebär att vi får hjälp med träningar, kost och psykolog om vi vill. Vi har fått pulsband och grejer för att hjälpa till med våra träningspass. Nu ska vi skicka in träningar till fystränare för att få hjälp att utvecklas. Det handlar om att ta sig själv ett steg längre genom att maximera sin träning. 

Har ni träffats än?

- Ja, vi träffades i Malmö i början på januari och hade fystester. 

Hur var det?

- Det var det första vi gjorde egentligen, det var lite uppstart. Man blir uppbackad och får bra hjälp så jag tror det är jättebra. 

Hur många spelare är ni?

- Tio spelare, främst niometare. Linus är också med. 

Vilka är mer med?

- Viktor Östlund, Lukas Nilsson, Simon Jeppsson, Helge Freiman, Anton Lindskog, Linus och jag. Och några till, bland annat Jesper Konradsson och Henrik Olsson. Jag är född 91 och är gubben där.

Kul att de satsar, vem leder det?

- Det är samarbete med SOK tror jag. Man får verkligen bra förutsättningar, men det gäller att man gör det ordentligt också. 

Vad har du för förebilder?

- Handbollsmässigt har jag haft en gammal RP-kille som spelade i A-laget när jag var liten. Steven Larsson heter han, vänsterhänt kille. Då var han min stora idol, man såg honom och ville spela som honom. Utanför handbollen blir det mycket musik och Jimi Hendrix gillar jag mycket, man är kanske inte en förebild när man knarkar ihjäl sig när man är 27 år men han var en grym musiker. 

/Ola