uppstuds.blogg.se

I måndags träffade jag Dan Beutler på Gästis i Åhus. Vi pratade i drygt en timme om bland annat framtiden i HK Malmö, hur det kommer kännas att möta IFK Kristianstad och hur han har mått de senaste månaderna. Nedan följer intervjun jag gjorde åt Skånska Dagbladet + extramaterial. 

Hur gick det till när det blev HK Malmö?

- Det var faktiskt Stian som kontaktade mig relativt tidigt i Lemgo. Då tyckte vi i familjen att jag skulle hitta ett lag i Sverige eftersom jag hade varit ute tillräckligt. Då var alternativen Lugi eller Malmö och ska jag vara ärlig pratade jag med Zoran och det höll på att bli en deal innan Axnér tog över. Han ville hellre ha en ung målvakt vilket man får acceptera. Kort efter det ringde Stian och sedan tog Jörgen Rasmussen kontakt med mig så då löste vi det snabbt. 

Vad vet du om klubben?

- Först och främst gillar jag staden, jag har bott där i många år tidigare och min fru kommer därifrån. Och det känns spännande för vi har ett bra lag. 

Känner du någon i laget?

- Stian känner jag sedan många år tillbaka, vi spelade tillsammans i IFK Ystad 1999 och har känt varandra sedan dess. Vi spelade båda i Bundesliga under lång tid. Det har blivit en hel del handbollssnack genom åren. Fredrik Lindahl har jag spelat med i Redbergslid och Calle Andersson känner jag också. 

Hur långt kontrakt har du?

- Jag har ett treårsavtal men vi tar ett år i taget. Jörgen och jag har sagt att vi får se hur kroppen reagerar.

Vad tror du om kommande säsong?

- För egen del fick jag en nytändning i Bundesliga och det gick verkligen bra efter allt som varit. Det hade varit jäkligt roligt att kunna göra något med Malmö. Vi är underdogs. Vi har ett bra lag på pappret så får vi bara ihop det och jag kan rädda några bollar så skulle det kunna hända något stort. Klubben har värvat Niklas Kraft också till målvaktssidan så det ser bra ut. 

Jag pratade med Tubbi för några veckor sedan och han säger att du var en av de största anledningarna till att Kraft valde Malmö. Vad tänker du om det?

- Det är jätteroligt. Jag tycker om att ta på mig adepter. Jag hade Leo Larsson i IFK och en ung tysk kille i Lemgo. Niklas kan verkligen bli något. 

Förra året stod Nebojsa Simic i princip non-stop medan Dennis Larsen fick hoppa in vid fåtal tillfällen. Hur kommer fördelningen se ut mellan dig och Niklas i år?

- Jag är inte målvakten som vill spela varje match så kan vi alternera är jag väldigt glad för det och kommer hjälpa till så mycket jag bara kan. Jag hoppas att jag har lite att lära ut efter alla år utomlands. 

Det är inte direkt IFK Kristianstad när det kommer till inramning och publikstöd. Var ska du, som inspirationsmålvakt, hämta inspiration med 500 tysta personer på läktaren?

- Jag spelar för fansen om de finns där men annars spelar jag för mig själv. Jag ska försöka hjälpa till att locka mer publik men det är svårt i Malmö som är en sådan extrem fotbollsstad. Men under match är jag så otroligt fokuserad att jag inte ser om där är 5000 eller 1 person i publiken. Jag skriker ut mina känslor ändå. 

Har du och Tubbi haft någon kontakt?

- Vi har bara mailat men känner varandra sedan länge. Han försökte värva mig till Kolding för en herrans massa år sedan. Jag var på väg dit två-tre gånger men hade det så bra i Flensburg då att det var svårt. Han är en otroligt duktig coach och jag måste säga att Malmö har gjort ett klipp där, precis som med Magnus Andersson året innan. 

Vad tror du om laget i övrigt?

- Vi har en bra mix tror jag. Jag blir glad att höra att de förlängt med Calle för det behövs någon som stångas där bak och tar tvåminutare när det behövs. Han är en pådrivare dessutom. Annars är ju Adam Lönn riktigt bra, Robert Månsson är en skicklig mittnia och så har vi Linus till höger som också håller hög klass. Jag tror aldrig att jag har tagit ett skott av Simon Nyberg så det ska bli skönt att spela i samma lag som honom. Men det gäller att vi har tur och slipper skador. Det är en tunn trupp och det finns inte den bredden som i Kristianstad t.ex. Vi kommer bli ett lurigt lag att möta bara vi får vara skadefria. 

Har du tränat med laget ännu?

- Nej, det har jag faktiskt inte. Vi avslutade säsongen med Lemgo den 6:e juni och HK Malmö gick på semester strax innan midsommar. När säsongen var slut i Lemgo hade jag inte varit hemma på över sex veckor och inte träffat familjen alls. Det har varit skönt att landa lite och ta det lugnt sedan dess. Men jag är med när vi kör igång i slutet på juli. 

Får du, enligt ditt kontrakt med HK Malmö, sticka iväg och spela i arabländerna?

- Det får jag, vi har kommit överens om det och skrivit in det i kontraktet. Om det dyker upp ser jag helst att det blir i augusti för då påverkar det inte Elitserien. Jag känner att det är lika bra att hoppa på sådant så länge man klarar av det. 

Om man jämfört med klubbarna du har varit i de senaste tio åren - hur skiljer sig HK Malmö från dessa?

- Det ska bli relativt skönt att spela utan pressen att vinna ett SM-guld eller Champions League. Det är första gången i min karriär som jag kan spela utan den pressen. I Lemgo spelade vi för att inte åka ur. Men titta på Malmö för två år sedan när de överraskade alla och spelade otroligt bra. De slog oss i Kristianstad och vi hade inte en chans i den matchen. Vi kan överraska och har ett riktigt bra lag.

Hur var det i Lemgo då?

- Det var en otrolig press. Lemgo är en av de anrikaste tyska klubbarna som aldrig åkt ur Bundesliga och det var på vippen att vi gjorde det nu. Vi hade många tuffa matcher och ett ungt lag. Det var bara jag och Kasper Nielsen som var lite äldre och resten var som äldst 24 år. När det mentala kommer in kan det bli tufft men vi lyckades vända på det och tog tredje mest poäng av samtliga lag andra halvan av säsongen. Jag trodde inte att jag skulle sakna att spela i Bundesliga så mycket. Jag kände mig klar med serien när jag lämnade förra gången men det var kul att vara tillbaka och spela mot de bästa igen. Att få mäta sig mot de bästa spelarna i världen. Jag fick ett bra kvitto på att jag kan prestera på toppnivå fortfarande. Sedan hade jag jättetur, jag kom in i det rätt från början och efter det accelererade det. Några räddningar hade jag. Det var jätteroligt att få lämna lite som en räddare istället för att ha spelat klubben ur Bundesliga. Vi hade sex poäng när jag kom dit och tog 20 poäng under mina månader i klubben.

Klubben ville ha kvar dig antar jag?

- Jag pratade tidigt med Malmö och vi kände att vi måste vara en familj igen så jag var relativt snabb att tacka nej till Lemgos erbjudande. De kom med ett anbud efter tre matcher och frågade om jag ville stanna ett år till men jag sa till dem att vi inte behöver diskutera det ens. Jag kunde inte stanna kvar då även om jag trivdes. Jag behövde vara i Sverige igen och barnen behöver sin pappa. Jag får fortfarande anbud från alla möjliga ställen men nu behöver vi komma till ro och landa här i Sverige. Därför är det så kul att Malmö ringde och att jag ska få spela med Stian. Han är en så otroligt duktig spelare. Han ringde mig efter de åkte ut mot Alingsås och sa: nästa år när du kommer, då spelar vi tillsammans och då jävlar. 

Du fick återvända till Flensburg för match i din gamla hemmaarena. Hur var det?

- Det var häftigt. Min brytning med Flensburg blev inte så bra som den kunde blivit. Den blev inte dålig men rivaliteten mellan Hamburg, Kiel och Flensburg är stor och därför var det känsligt att jag skrev på för Hamburg. Men jag kände att jag inte kom längre med Flensburg utan behövde en ny utmaning och då hörde Hamburg av sig. När jag återvände visste jag inte vilket mottagande jag skulle få för man tror det värsta. Men jag fick faktiskt en stående ovation och det är jag otroligt tacksam för. 

I Flensburg hade du Kent-Harry och Per Carlén som tränare. Du har även haft Ola Lindgren i landslaget och IFK Kristianstad..

- Jag har haft otrolig tur med tränare. Ola stöttade mig otroligt mycket när det hände i IFK. Det är inte alla som hade gjort det men han vågade stå på sig. Jag är evigt tacksam för det. 

Hur har det varit med stöttning från gamla lagkamrater och supportrar?

- Det är många som har stöttat mig och det blir man rörd och tacksam över. Zoran, som är en legendar inom svensk handboll, har gått ut och stöttat mig. Jag hade ju mina grunder och var tvungen att ta ett beslut och då måste familjen gå först. Jag ville vara kvar mest av allt men det gick inte tyvärr. 

Vi ska inte prata så mycket om det som hände i vintras, det känns som att du har gjort det tillräckligt. Men hur skönt var det med ett miljöombyte efter det som hände?

- För mig var det otroligt skönt att jag fick spela sista matchen mot Ystad i Kristianstad Arena. Det enda jag tänkte på var att göra en topprestation för att lämna med flaggan i topp. Ola frågade samma dag om jag klarade av att spela och jag svarade att jag inte bara skulle spela, jag skulle spika igen. Och det gjorde jag. Morgonen efter satte jag mig på planet och flög iväg. Tyvärr var min fru kvar så det var hon som fick alla frågor och människor som stirrade. Det tog hårdare på henne att leva med det. Sen kom jag hem och då hade det lugnat sig en del. Efter det åkte jag till Lemgo. 

Hur tror du att det kommer kännas att möta IFK?

- Det är blandade känslor. Mest nervositet så klart, åtminstone inför att springa in i Kristianstad och se vad jag får för reaktion. Det kommer nog bli blandade skurar tror jag, vissa välkomnar varmt och vissa är kanske inte så välkomnande. Det får man acceptera eftersom jag gjorde det valet jag gjorde. Men en stor eloge till alla som hört av sig, supportrarna har varit extremt stöttande. Södra Kurvans ordförande hörde av sig och stödet har verkligen hjälpt mig. Det var så jäkla kul att de tog SM-guldet, hela föreningen är värd det. 

Hur har du mått under hela den här perioden från i vintras fram till nu?

- Det har varit jobbigt såklart, framförallt i början. Jag mådde extremt dåligt när vi tog beslutet och jag ringde klubben för att annullera avtalet. Men som sagt, jag hade tur och kunde åka iväg och fokusera på annat. Då fick frugan skiten tyvärr. Folk får tycka vad de vill och nu mår jag bra, det är ett nytt kapitel som ska starta nu. Folk undrar hur vi kan bo kvar i Åhus men sanningen är att vi inte kan få det bättre än vi har det här. Det är lugnt och tryggt för barnen och vår dotter som har diabetes har det fantastiskt bra på sitt dagis där folket är underbart stöttande. Det är få förunnat att ha det så som vi har det så det ska mycket till för att vi ska flytta härifrån. 

/Ola