Bloggcomeback
Kategori: Handboll
IFK Kristianstad har precis spelat Champions League-match och fick bara med sig en poäng från hemmamatchen mot Brest. Snacket som gått är att IFK varit tvunget att vinna matchen för att chansen om avancemang ska leva vidare och visst ligger det något i det, men den här poängen tror jag kan bli väldigt viktig i slutändan.
Jag tycker att det var två helt olika halvlekar. I den första hade hemmalaget problem med försvarsspelet och framförallt med två spelare: jätten Dainis Kristopans och linjespelaren Rasto Stojkovic. Låter man en kille som är 2,13 lång närma sig sexmeterslinjen för att gå på avslut blir det inte lätt för målvakten, inte ens för Simic.
När Ola Lindgren tog timeout efterlyste han ett mer aggressivt IFK och precis det fick han se när han satte in Philip Henningsson. Det första IK Lågan-produkten gjorde när han byttes in var att gå upp högt på Kristopans och direkt stänga ner det anfallsförsöket.
Men IFK släppte in 17 mål i den första halvleken och det håller inte, framförallt inte på hemmaplan. Jag tycker det är uppenbart att man saknar en ledare i mittförsvaret. Det kanske håller i Handbollsligan men i CL blir det tydligt att Fredrik Pettersson saknas. Mario Lipovac är inte tillräckligt bra och Arnar Arnarsson behöver mer tid.
I den andra halvleken skärpte IFK-försvaret till sig och därför blev det mer match av det. Gunnar Steinn Jonsson har inte imponerat sedan han kom till IFK men jag tyckte han gjorde sin bästa halvlek i IFK-tröjan. Ett par mål och mer engagemang räckte långt.
IFK hade ju faktiskt bollen vid 29-29 och kunde avgjort matchen men Stig Tore Moen tappade bollen. Istället kunde Brest avgöra men då tog man, som tur var för IFK:s del, ett korkat avslut. Jag tror ändå att IFK får vara nöjda med poängen med tanke på hur matchen såg ut över 60 minuter.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Samtidigt har landslaget genrepat inför EM mot Frankrike. Det blev förlust 27-21 och kanske ska man vara orolig inför EM-premiären mot Spanien på söndag. Men jag känner mig ändå ganska lugn.
Sverige känns mer spännande än på länge och visst ska vi kunna ha rätt höga förväntningar på det här mästerskapet. Det är rätt mycket nytt folk men de har tagit för sig ordentligt. Olivia Mellegård har tagit upp kampen med Loui Sand och i försvaret imponerar Anna Lagerquist. Anna Lagerquist har varit så här bra i flera år och hennes tränare i Lugi, Dragan Brljevic, har länge velat ha in henne i landslaget. Det är alltså knappast någon överraskning att hon är såhär bra, det blir därför intressant att läsa alla hyllningar från folk som påstår sig ha sett henne dominera i serien i flera år men då aldrig har nämnt försvarsklippan tidigare. Men helt förtjänt beröm och hon är verklig värd att få den uppmärksamhet hon förtjänar.
Hur går det för Sverige i EM då? Jag tror på semifinal.
