uppstuds.blogg.se

Han är IFK Kristianstads meste spelare någonsin och han är dessutom klubbens bäste målskytt. Det är inte svårt att förstå att han är en sann legend i Sveriges just nu bästa handbollsklubb. Uppstuds.blogg.se fick en pratstund med en oerhört trevlig och sympatisk Bo "Tjommen" Ahlberg som bland annat berättade om vad som gjorde honom så bra och vad han tycker om dagens IFK Kristianstad.

Du har gjort otroliga 222 matcher för IFK Kristianstad vilket är fler än någon annan i klubben. Hur blev det så?

- Det var helt enkelt för att jag trivdes i staden och klubben. Totalt blev det 17 år i klubben och jag kände aldrig att det fanns någon anledning att flytta. Jag och min fru fick barn 76-77 och jag jobbade som militär så det livet vi hade i Kristianstad var ett liv vi trivdes bra med. Förresten spelade jag fler matcher för klubben än det, de 222 matcherna är bara elitseriematcher. 

Också klubbens bäste målskytt någonsin, vad gjorde dig till en bra målskytt?

- Ja, det blev ett och annat mål. Det står något på Aftonbladet om att jag gjorde runt 1700 mål och att 900 av målen kom i Elitserien. Jag tror jag stannade på 923 i Elitserien. Anledningen till att jag gjorde mycket mål var att jag hade bra bollsinne och jag var rätt stor, 1.94 lång. Sedan höll jag på med fler idrotter samtidigt, som många andra gjorde på den tiden. Bland annat hoppade jag höjd till jag var 16-17 år och där utvecklade jag min spänst. Jag tror helt enkelt att jag var bra grundtränad. 

Grämer det dig att du inte kom upp i 1000 mål?

- Nej, man kan inte gräma sig över sånt. Det hade varit kul men jag är nöjd med de mål jag gjorde. Jag var skadad ett år, hade jag inte varit det hade jag antagligen klarat 1000. 

Om du skulle försöka jämföra din spelstil med en spelare som är aktiv i dag, vem är det då?

- Jag hade inte Kim Ekdahl Du Rietz styrka men jag kunde skjuta hoppskott och jag kunde gå på genombrott. Där finns det nog en del likheter. Där vi skiljer oss är att jag började som kantspelare men i takt med att jag blev bättre fick jag gå ut på niometer också. Min specialité var nog att jag kunde göra mål från såväl kanten som från niometer. 

IFK Kristianstad var bra på den tiden, vad gjorde er bra?

- Vi hade väldigt bra spelare, det är en anledning. När jag kom dit var Tomas Persson där och han var en otrolig skytt. Han var med första året och då gick vi till slutspel där vi förlorade mot Hellas. Det året hade vi dessutom Einar Jakobsson i laget och Sten Olsson i mål. 

Så det handlade mest om att ni hade riktigt bra spelare?

- Det vill jag inte säga. Vi hade väldigt bra sammanhållning också. Enormt fin. Det var ofta så att när vi hade tränat så umgicks vi några stycken och när vi hade spelat match var vi alltid hemma hos Ulla och familjen Rundqvist. Dessutom hade vi en lagledare i Evert Sjunesson som var något av en alltiallo. Han gjorde väldigt mycket för sammanhållningen. 

Du vann skytteligan 75-76 i Elitserien, var du som bäst då?

- Jag var bra den säsongen, det var jag naturligtvis. Men jag tycker ändå att jag höll hyfsad klass under relativt lång tid. Jag brukar säga att jag inte hade tagit hem skytteligatiteln utan Einar Jakobsson. Han var enormt bra på att ge en bollen i rätt läge. Han är en av de bästa tekniker jag spelat med.

Så vilka är de bästa du har spelat med?

- Det är en svår fråga, jag har spelat med många väldigt skickliga handbollsspelare. Men Sten Olsson i mål, han lever tyvärr inte längre men han var fantastisk. Thomas Persson också. Jag nämnde Einar Jakobsson innan och man får heller inte glömma Lars-Göran ”Lill-Munken” Jönsson eller Lennart Ebbinge. 

Är det några motståndare du kommer ihåg som extra jobbiga att möta?

- Frank Ström som stod i Hellas var jobbig. Överlag var målvakterna väldigt bra på den tiden. Thomas Andersson, Mattias Anderssons pappa, stod i Malmö ett tag innan han stod med oss och han var duktig. Sedan hann jag med att möta Tomas Svensson när han stod i Guif. 

Smeknamnet ”Tjommen”, var kom det ifrån?

- Det fick jag när jag var liten och var och lekte på Söder i Kristianstad. Då var det en kille på lekplatsen som kallade mig för en liten tjomme. Sedan stannade det kvar, jag har ingen annan förklaring egentligen. Han menade tydligen det som ”Indianpojke” men det betyder det inte, vad jag förstår. 

Vad jobbade du med under karriären?

- Jag var militär och sedan jobbade jag på pliktverket. Nu är jag pensionär och jobbar ibland på en ledarskapsfirma. Jag håller i sisådär tio-tolv kurser varje år. 

Hur gick det att kombinera när du spelade?

- Det gick bra. Jag var ju borta rätt mycket eftersom vi kunde ha kommenderingar ibland i Skövde och ibland i Stockholm. Jag hade tur som hade en fru som ställde upp och som fick dra det tunga lasset när jag var borta. 

Vad hittar du på nuförtiden?

- Golfen är mitt stora intresse nu. Jag började med det 93-94 och har varit fast sedan dess. Jag spelar med några handbollskompisar varje tisdag. Vi bor i Åhus och trivs jättebra här. Man har nära till vattnet, det är lagom stort och det är inte långt till Kristianstad och handbollen där.

Vad tycker du om det som händer i IFK Kristianstad idag med arena, publik och idel topplaceringar?

- Det är helt fantastiskt. De har gjort ett otroligt jobb i föreningen. Kenneth Andersson kom in med en ny syn på handboll och la grunden som Ola sedan förädlat. Sedan har arenan så klart gjort en del också, det kan man inte komma ifrån. Det var tur att de gick upp i samband med att den byggdes och att de klarade sig kvar. Men det har alltid funnits ett enormt intresse i staden och nu blomstrar ekonomin i och med att det är så mycket folk på varje match. 

Hur följer du klubben?

- Jag läser allt som skrivs i Kristianstadbladet och ibland köper jag Kvällsposten. Jag ser varje match, är jag inte på plats i hallen ser jag det på TV4 Play. Det är kul att man kan se alla matcher nu. 

Vad tycker du om årets IFK Kristianstad?

- De är svårslagna. Jag sa inför bortamatchen mot Alingsås att det är den tuffaste. Det är Alingsås och Lugi som kan rubba IFK i år. Det som är mest imponerande är att de har en sån bredd i 60 minuter. 

Blir det guld i år?

- Serien tror jag de tar hem tack vare den enorma bredden de har i truppen och i spelet. Nu leder de med så många poäng dessutom. Självklart kan skador inträffa men om vi utgår ifrån att de får vara hyfsat skadefria tar de hem serien utan problem. Samtidigt har de visat att de tål skador, när O’Sullivan var skadad ersatte Lagergren på ett fint sätt och nu när Lindskog har haft ryggproblem har Pettersson blivit ännu bättre. Jag tror att de går till final för det finns inget lag som mäktar med IFK i en serie. Men sedan är en final bara en match och där hänger det på dagsform och försvar/målvakt. 

Vad skiljer spelet i år från tidigare år?

- De har ett bättre spel nu. Tidigare har det mest handlat om niometer men nu är det mer blandat och de har mycket bättre kantspel. Det blir mer totalt spel nu än tidigare. Tidigare säsonger har de haft ett spel som mer liknar det vi hade. När jag, Ebbinge och Munken spelade ihop blev det rätt mycket skytte. 

När var IFK som bäst? Nu eller då?

- Jag brukar aldrig jämföra, var sak har sin tid och det är helt olika förutsättningar. Det finns däremot en röd tråd i staden och klubben och det är Kristianstadbornas engagemang för handbollen. På något sätt har handbollen fastnat här, kanske är det tack vare att IFK var så framgångsrika i början på 50-talet. 

Hur mycket följer du Elitserien?

- Jag följer både Elitserien och Allsvenskan. Karlskrona har något intressant på gång och Lars Möller Madsen är ju där. När det gäller Elitserien känns det som att där är en topp på fyra-fem lag och sedan får merparten av de resterande lagen slåss om slutspel. Tyvärr blev det ingen kamp om vem som håller sig kvar i år i och med vad som hände i H43. Det är verkligen tråkigt eftersom man har levt med H43 sen man började spela handboll. Det är en stolpe i Skånehandbollen som inte finns längre. 

/Ola