Guif störde IFK men maskinen vann igen
Kategori: Handboll
Idol? Doobidoo? Knappast va. Guif-IFK Kristianstad är det som gäller en fredagskväll.
IFK Kristianstad vägrar förlora i Elitserien. Trots tunga avbräck i Christian O'Sullivan, Iman Jamali och Albin Lagergren knep de brandgula de två poängen i den tuffa bortamatchen mot ett heltaggat Guif.
Jag tycker ändå Guif stod för en rätt bra insats och det syntes att poängen borta mot Ystad gav laget självförtroende.
I bortalaget fick Richard Hanisch stort förtroende och på Iman Jamalis position fick två ungtuppar dela på ansvaret: Inge Aas Eriksen och Johan Nilsson. Den oerfarne normannen tackade för förtroendet genom att göra tre av Kristianstads sex första mål. Efter ett tag byttes Eriksen ut och då fick Nilsson komma in. Tidigare tycker jag att haft problem när det kommer till att värdera när han ska gå på genombrott och när han ska passa men det såg man ingeting av nu.
IFK var i förarsätet i stort sett hela första halvlek och den största anledningen till att Guif hängde med i matchen var målvakten Adam Krantz. Han räddade straff från Jerry Tollbring och han räddade straff från Kristian Björnsen och stod dessutom för flera parader.
Första gången hemmalaget tog ledningen var efter 20 minuter då Viktor Östlund gjorde 9-8. Ola Lindgren slängde in timeout-kortet direkt och ett par minuter senare bytte han in Nebojsa Simic i mål istället för Leo Larsson. Då började IFK närma sig igen. Om det berodde på Simic eller om de förbättrade försvaret är svårt att säga men min känsla är att Guif-spelarna hade större resepekt för Simic.
Jag ska erkänna att jag inte haft möjlighet att se Guif så mycket hitills i år och därför har jag svårt att värdera deras spel i matchen mot Kristianstad med tidigare matcher under säsongen. Men jag tycker inte deras spel med fyra niometare än någon succé direkt. Samtidigt vet jag inte hur mycket man tjänat på att spela "traditionellt" med Blank som mittsexa. Men kan Guif få större variation i sitt anfallsspel och få igång sina niometersspelare blir man definitivt ett lag att räkna med när det vankas slutspel.
Den andra halvleken började i ett rasande tempo. Efter tre minuter hade vi fått se fem mål. Kristianstad hade stundtals problem i uppställt anfall och fick förlita sig på snabba kontringar. Samma gällde egentligen Guif där Daniel Pettersson och Mathias Tholin var de enda som riktigt levererade i avsluten. Östlund hade inte sin bästa kväll och just nu har jag svårt att se varför han är landslagsman. Visst, det finns oerhört mycket kvalité i honom men just nu får han inte ut mycket och tar inte det ansvar man kan kräva av en landslagsman.
Men från den andra halvleken har jag egentligen två bestående intryck: Andreas Cederholms förvandling från en tokblek första halvlek till att göra mål på allt i andra. Och, verkligen inte att glömma, Jerry Tollbrings avslut från NOLL vinkel vid ställningen 19-21 och armen uppe för passivt spel. Hur fan han lyckas få in bollen är en gåta för mig. Tollbring hade, för en gång skull, jobbigt i matchen i övrigt men det avslutet var värt att se matchen bara det.
Guif kämpade och slet hela matchen men kom aldrig tillräckligt nära för att det skulle bli riktigt nervöst för IFK. Jag kan inte låta bli att imponeras av IFK som, trots avbräcken, tar sig samman och vinner matchen. Om man inte förlorar den här, en av de tuffaste bortamatchen för säsongen, när ska man förlora då?
Slutligen vill jag kommentera båda tränarna. Jag gillar verkligen Kristján Andrésson, tycker han är klockren i sina timeouter och i sitt ledarskap. Jag har svårt att hitta bättre tränare i Elitserien.
Jag tycker också det var lite humor i att samma vecka som de nya reglerna inom handbollen offentliggjordes (regler som innebär att användandet av västspelare lär försvinna) valde Ola Lindgren att spela med västsspelare. Jag kan inte minnas att jag sett honom använda sig av det det en enda gång tidigare i IFK. Men kul att han gjorde det och det fick ju dessutom resultat då Hanisch som västspelare gick in och gjorde mål.
IFK Kristianstad vägrar förlora i Elitserien. Trots tunga avbräck i Christian O'Sullivan, Iman Jamali och Albin Lagergren knep de brandgula de två poängen i den tuffa bortamatchen mot ett heltaggat Guif.
Jag tycker ändå Guif stod för en rätt bra insats och det syntes att poängen borta mot Ystad gav laget självförtroende.
I bortalaget fick Richard Hanisch stort förtroende och på Iman Jamalis position fick två ungtuppar dela på ansvaret: Inge Aas Eriksen och Johan Nilsson. Den oerfarne normannen tackade för förtroendet genom att göra tre av Kristianstads sex första mål. Efter ett tag byttes Eriksen ut och då fick Nilsson komma in. Tidigare tycker jag att haft problem när det kommer till att värdera när han ska gå på genombrott och när han ska passa men det såg man ingeting av nu.
IFK var i förarsätet i stort sett hela första halvlek och den största anledningen till att Guif hängde med i matchen var målvakten Adam Krantz. Han räddade straff från Jerry Tollbring och han räddade straff från Kristian Björnsen och stod dessutom för flera parader.
Första gången hemmalaget tog ledningen var efter 20 minuter då Viktor Östlund gjorde 9-8. Ola Lindgren slängde in timeout-kortet direkt och ett par minuter senare bytte han in Nebojsa Simic i mål istället för Leo Larsson. Då började IFK närma sig igen. Om det berodde på Simic eller om de förbättrade försvaret är svårt att säga men min känsla är att Guif-spelarna hade större resepekt för Simic.
Jag ska erkänna att jag inte haft möjlighet att se Guif så mycket hitills i år och därför har jag svårt att värdera deras spel i matchen mot Kristianstad med tidigare matcher under säsongen. Men jag tycker inte deras spel med fyra niometare än någon succé direkt. Samtidigt vet jag inte hur mycket man tjänat på att spela "traditionellt" med Blank som mittsexa. Men kan Guif få större variation i sitt anfallsspel och få igång sina niometersspelare blir man definitivt ett lag att räkna med när det vankas slutspel.
Den andra halvleken började i ett rasande tempo. Efter tre minuter hade vi fått se fem mål. Kristianstad hade stundtals problem i uppställt anfall och fick förlita sig på snabba kontringar. Samma gällde egentligen Guif där Daniel Pettersson och Mathias Tholin var de enda som riktigt levererade i avsluten. Östlund hade inte sin bästa kväll och just nu har jag svårt att se varför han är landslagsman. Visst, det finns oerhört mycket kvalité i honom men just nu får han inte ut mycket och tar inte det ansvar man kan kräva av en landslagsman.
Men från den andra halvleken har jag egentligen två bestående intryck: Andreas Cederholms förvandling från en tokblek första halvlek till att göra mål på allt i andra. Och, verkligen inte att glömma, Jerry Tollbrings avslut från NOLL vinkel vid ställningen 19-21 och armen uppe för passivt spel. Hur fan han lyckas få in bollen är en gåta för mig. Tollbring hade, för en gång skull, jobbigt i matchen i övrigt men det avslutet var värt att se matchen bara det.
Guif kämpade och slet hela matchen men kom aldrig tillräckligt nära för att det skulle bli riktigt nervöst för IFK. Jag kan inte låta bli att imponeras av IFK som, trots avbräcken, tar sig samman och vinner matchen. Om man inte förlorar den här, en av de tuffaste bortamatchen för säsongen, när ska man förlora då?
Slutligen vill jag kommentera båda tränarna. Jag gillar verkligen Kristján Andrésson, tycker han är klockren i sina timeouter och i sitt ledarskap. Jag har svårt att hitta bättre tränare i Elitserien.
Jag tycker också det var lite humor i att samma vecka som de nya reglerna inom handbollen offentliggjordes (regler som innebär att användandet av västspelare lär försvinna) valde Ola Lindgren att spela med västsspelare. Jag kan inte minnas att jag sett honom använda sig av det det en enda gång tidigare i IFK. Men kul att han gjorde det och det fick ju dessutom resultat då Hanisch som västspelare gick in och gjorde mål.
Kommentar på domarna också från de två senaste matcherna jag sett (HK Malmö-Lugi och kvällens match): Inte bra. Väldigt ojämna bedömningar som gör att spelarna inte vet vad de får göra och inte får göra. Det MÅSTE bli bättre för just nu är det tröttsamt att se. Framförallt när Elitserien känns bättre än någonsin, då måste domarnivån hänga med.
/Ola
