uppstuds.blogg.se

Vad är Jennie Linnéll för typ av handbollsspelare?

- Jag är en spelare som lever väldigt mycket på min speed och spelförståelse. Jag är inte den största tjejen på banan och får därför klara mig med andra saker. Både bakåt och framåt lever jag på min explosivitet och spelförståelse. 

Du har spelat både mittnia och vänsternia i H65 Höör, var trivs du bäst?

- När jag kom till H65 ville jag gärna spela på niometer. Jag var ju i Danmark i tre år innan det och där spelade jag niometer innan jag åkte på en axelskada och fick spela vänstersexa. Jag tycker själv att mina egenskaper passar bättre för att spela mittnia än vänsternia eftersom jag inte är en skytt eller målgörare. Jag trivs bättre i en roll där jag ska lägga upp för andra snarare än att vara målskytten. 

Bakåt spelar du mest trea, hur ser du på ditt försvarsspel?

- Det är samma sak där, jag är inte den starkaste spelaren men jag försöker jobba på med spelförståelsen. Jag tycker det är kul att spela försvarsspel och det har varit min styrka under karriären. Det underlättar också att jag känner mig hemma som trea. 

Du har varit i H65 ett tag nu, är du inne på din fjärde eller femte säsong?

- Jag är faktiskt lite osäker. Men första året jag var här spelade vi i Allsvenskan och jag tror detta är min fjärde säsong i Elitserien. Jo, det måste vara femte året i Höör. 

Det måste vara kul att spela i en så ambitiös klubb?

- Ja, klubben är ambitiös på rätt sätt. Det handlar inte om att köpa upp ett luftslott utan man bygger smart. Klubben har varit ambitiös från början även om det funnits motgångar. Första året i Elitserien var jättetungt eftersom vi fick fem korsbandsskador. Året efter fick vi frågan om att delta i Challenge Cup och då sa klubben ja. Den ambitionen och satsningen gör att man tar snabbare steg än om man jobbar som andra lag. 

Kändes klubben redo för Europa då?

- Jag tror att vi alla kände att vi hade ett bra lag första året i Elitserien men skadorna ställde till det. I slutet av säsongen fick vi in Mia Rej och fick behålla resten av laget vilket så klart var positivt.  Andra året målade media upp oss som chanslösa och att vi skulle sluta elva. Vi visste innerst inne att vi hade ett bra spelarmaterial och att media hjälpte oss med sitt tips. 

Ni kunde spela på att vara nederlagstippade alltså?

- Ja, precis. Allt vi gjorde blev en sensation i media men egentligen gjorde vi bara det vi skulle och lite till. Sedan var det ju Challenge Cup vi spelade och det är ett bra ställe att börja. Det är synd att andra klubbar inte gör det - varje år får flera lag förfrågan men tackar nej. Det går inte att beskriva hur mycket sådana matcher ger en. 

Många klubbar tackar nej av ekonomiska skäl, håller det resonemanget?

- Ja, absolut. Kan man inte avlöna sina spelare ordentligt blir det tufft med spel i Europa. Däremot kan man pitcha idéen till sponsorer och skapa en hype. Vi fick ett väldigt mediapådrag när det gick så bra som det gjorde. Det är synd att inte fler vågar. 

Ditt femte år i klubben alltså, då måste du vara en av de spelare som varit i klubben längst tid?

- Ja, det är jag och Jasmina Djapanovic. Vi har varit med från Allsvenskan. 

Och så kom ni tvåa i år, var det målsättningen?

- Vi hade nog hög målsättning inom gruppen och utåt hade vi topp fyra. Men det är alltid svårt att säga var man ska hamna i tabellen, får man två skador kan allt ändras drastiskt. Vi är nöjda med andraplatsen.

Skönt att slippa Sävehof?

- Ja, det är det. VI har åkt på Sävehof två år i rad och även om det varit jätteroliga matcher så är det svårt att slå dem i bäst av fem. En match blir lite lättare. Det är roligt att vi i år spelat till oss chansen att eventuellt möta Sävehof i en final och inte tidigare. 

För två år sedan tog Lugi Sävehof till förlängning i finalen och var riktigt nära att vinna. Ni har väl inte ett sämre lag än Lugi hade då?

- Nej, det tycker jag inte. Men jag tycker att om man ser på Elitserien så har alla topplag tappat profiler till i år. Vi har ett jättespännande lag och får in Anna Roxå bakåt nu och det höjer oss ett snäpp till. Men för att slå Sävehof krävs det 110 % från oss. 

Känner du att ni har närmat er Sävehof?

- Förra året var vi nära att slå dem i två av tre semifinaler. Samtidigt vinner man inte på att vara nära utan det gäller att ta nästa steg. Lugi var ju nära nu i serien men de ledde med två bollar i slutet och det räcker inte. Men jag tycker vi tar steg hela tiden och tar upp kampen. 

Ni har visat tidigare att ni är ett cuplag…

- Ja, verkligen. Jag tror nyckeln till våra framgångar har varit försvars- och målvaktsspelet. Det är svårt för Ryde att fylla Jannikes plats men hon utvecklas hela tiden. Möter man Sävehof har de två landslagsmålvakter och framför står två treor som också spelar i landslaget. 

Hur långt kontrakt har du med H65?

- Jag har precis förlängt med ett år till. Jag börjar ju bli lite äldre nu och 26 år på damsidan är ju nästan lastgammalt. Men jag är jättemotiverad och känner att jag varit på en nivå i år som jag inte varit på innan. 

Hade du fler erbjudanden?

- Ja, det hade jag. Jag vill prova något annat någon gång men när man spelar i H65 krävs det att man ska få ett riktigt bra erbjudande för att lämna. Nästa år ska vi ta ännu ett steg och utmana Sävehof och efter fem år vill man vara med på den resan. Jag har alltid haft så mycket vid sidan av handbollen också och nästa år blir det bara handboll. Det ska bli spännande. 

Har du pluggat samtidigt?

- Jag håller på med min mastersuppsats i idrottspsykologi och jobbar på en skola två gånger i veckan med en handbollsklass. Jag har alltid haft mycket vid sidan av men till nästa säsong blir det mer fokus på handbollen. 

Hur känner du inför det?

- Det ska bli jätteskönt. Nu har jag pluggat i alldeles för många år och då har man alltid något i bakhuvudet. Jag tränar mycket vid sidan av även nu men det ska bli skönt att kunna ha full fokus på handbollen. Det är få förunnat i damernas serie. 

Hur har det gått att kombinera idrottspsykologin med handbollen?

- Det har tagit upp mycket tid men det har fungerat. Jag säger till alla unga spelare jag spelar med att det finns ingen bättre tid att plugga än när man spelar handboll. Träningstiderna vi har passar med skoltiderna. Men efter sex år börjar det slita på en och därför ska det bli skönt att köra fullt med handbollen nu. Samtidigt har jag fått mycket gratis med idrottspsykologin eftersom jag idrottar. Jag tror det hade varit jobbigare att plugga till typ ingenjör.

Slutspelet börjar imorgon för er del, hur ser du på kvartsfinalserien mot VästeråsIrsta?

- Vi vann stort båda matcherna mot dem i grundserien. Men vi mötte dem i samma månad när serien vände så man ska inte kolla på resultat för mycket. Vi har en bra känsla och spelar vi som vi gjorde då bör vi vinna. 

Nu har det varit matchledigt ett tag, vad har ni fokuserat på då?

- Ja, lite för långt uppehåll tycker jag. Vi har träningsspelat mot Eslöv i en match som varade 3 X 20 minuter. Annars har vi lagt mycket fokus på fysik och matchspel på träning. Den här veckan blev det mer taktik med fokus på Västerås. Men det är för lång tid med tre veckors paus. 

Schemat har fått en del kritik, såväl på damsidan som på herrsidan…

- Ja, men samtidigt kan vi inte säga för mycket eftersom vi är lite boven i det pga vårt spel i Europa. Förra året var det för mycket matcher och vi fick egentligen en omöjlig resa mot Paris och Sävehof. Och i år när vi är utslagna ur cupen sitter man och gnäller och vill ha fler matcher. Det är svårt. Men jag tycker att ett poolspel på damsidan borde finnas. 

Tror du att det blir någon förändring?

- Det är ekonomin som styr tyvärr. Men det handlar ju om att utveckla spelarna och då får man jobba hårdare i klubbarna. Men kan inte ha en match i veckan i tre veckor, sedan paus en vecka och sedan en match i veckan i tre veckor igen. Det går inte. Det blir för tråkigt för spelarna. 

Om vi backar lite, varför blev det handboll för dig? Jag misstänker vad du kommer svara…

- Vi var ju aldrig tvungna att spela handboll direkt men idrott var ju rätt gjvet. Handbollen var alltid nära till hands eftersom mamma också spelade handboll. Själv höll jag på med handboll, fotboll och golf rätt länge och tyckte egentligen att fotboll var roligare än handboll. Men jag var så himla liten och då passade handbollen mig bättre. När det var dags för stadslagsuttagning blev jag uttagen i handbollen men reserv i fotbollen. 

Man kan säga att valet gjordes åt dig?

- Ja, det kan man säga. Jag tror att jag och syrran ville testa gymnastik också men där ville pappa hellre bollsport. Där kom vi nog inte undan. 

Hur duktig var du på golfen och fotbollen?

- Golf var jag duktig på, det är jag inte nu. När det gäller fotbollen levde jag på min energi, precis som med handbollen. Jag har aldrig varit den största talangen utan är en slitvarg. 

Hur mycket har din idrottsfamilj betytt för dig?

- Det är rätt kul att jag, Jonna och Jesper har helt olika ingångar på vårt idrottande. Jag är en sån som pratar mycket med pappa om matcher och utveckling. Där har han varit en otrolig stöttning i det taktiska medan mamma stöttat mer emotionellt. Och så har det varit skönt på sommaren och vintern, vi tränar mer än någonsin när vi träffas i familjen. 

Är det mycket hets syskon emellan?

- Nej, faktiskt inte. Det är väldigt lugnt. Men samtidigt vet man att om någon av dem går ut och springer vid halv åtta på morgonen och jag egentligen vill sova så blir det ändå en löprunda tillslut. Så lite hets är det kanske. 

Det här med olika ingångar, hur skiljer de sig?

- Jag är en handbollsnörd, det får jag erkänna. Jonna är inte alls lika insatt eller intresserad och pratar därför mindre. Brorsan är likadan, han pratar mycket handboll i handbollssammanhang men utanför handbollen stänger han av det. Där är vi olika hur vi lever handboll. Jag tror att jag fick med mig det från tiden i Danmark för där var alla proffs och levde handboll. 

Det finns de som säger att för många matcher inom damernas Elitserie är ojämna, hur ser du på det?

- Det är klart att det är så. Men det blir lite komiskt också. I vilken serie som helst borde topplagen slå bottenlagen stort. Att det är så på damsidan kan vara jättetråkigt men samtidigt tycker jag att topplagen i herrarnas Elitserie borde slå bottenlagen stort oftare. Herrarnas serie är jämn men samtidigt är nivån på matcherna för låg. Förra året i damernas serie kanske Lugi slog Spårvägen stort men kollade man Lugi-Skuru var det riktigt hög nivå och då får man sälja det i så fall. Man måste välja rätt matcher tror jag. 

Vad tror du på för lösning?

- Ekonomin måste bli bättre så att man får behålla spelarna. Om Sävehof skulle vara Sveriges motsvarighet till Larvik tror jag inte att det är så negativt. Så är det i alla damligor i världen - ett eller två bra lag och resten är sämre. Om ekonomin höjs kan vi andra också börja behålla profiler och då får vi en stark liga. Sen går landslaget bra just nu och då börjar klubbar kolla i Sverige efter spelare. Så har det inte varit på flera år. 

När det blev klart med TV-avtalet var det mycket fokus på att TV4 var boven i dramat när det kanske var förbundet som kunde skött det bättre. Håller du med om det?

- Ja, absolut. Nu vill jag inte såga TV4 men jag hade hoppats på att de skulle sända fler dammatcher. Men TV4 är ett vinstdrivande företag och väljer vad de sänder. Men kollar man tittarsiffror så har jag hört att vår kvartsfinal mot Skövde förra året när vi vann på straff i sista sekunden var den match som hade flest tittare. Men är man ett förbund som ska representera både herr och dam får man göra det också. De kan vara bättre på att sälja produkterna lika, det hade man gjort i Danmark till exempel. Hade svenska handbollsförbundet  gått ut och sagt att de var jätteledsna att det blev såhär och tryckt på att de kämpar för att sälja damhandbollen (för det vet jag att de gör) så tror jag många hade accepterat det. Nu gick de ut och sa att avtalet var ett lyft för svensk handboll när jag tycker att det var ett lyft för svensk herrhandboll. 

Vad tror du mer att förbundet behöver göra?

- Kanske ska de kolla på att sänka antalet matcher. Bor man i Lund kollar man mycket handboll i arenan. H43 fick lägga ner och färre går på Lugis matcher. När det kostar 99kr för alla matcher, varför ska man betala 120 kr för att se en match? Jag vet inte om det är rätt sätt att sälja produkten eller om man ska göra som SVT och köra färre matcher och få in mer pengar. 

Alla klubbar i princip lider ju publikmässigt.

- Så är det. Lösningen på damsidan är inte att visa alla matcher. Vi har inte råd med mindre publik. H65 har ju webb-tv som sänds gratis varje match så jag menar att man ska tänka sig för noga innan man gör ett avtal. För vissa klubbar är det säkert jättebra om alla matcher sänds och jag tycker det är kul att kunna se alla matcher, men för vissa klubbar är det nog inte så. 

Du har varit med en del i TV4:s handbollsmagasin Avkast, hur gick det till när du blev tillfrågad?

- Det var tack vare genom Christian Albinsson. Vi har träffats några gånger när han jobbade med Drott samtidigt som Jesper spelade där. Och sen var det Axnér som frågade, han vet att jag är handbollsnörd och vi brukar prata handboll. Han frågade mig inför damernas mästerskap och även om det aldrig varit mitt mål att vara med i TV tycke jag det är bra att tjejer är med också. När de väl frågar tycker jag det är viktigt att säga ja. 

Det var ingen tvekan alltså?

- Kanske lite när jag för första gången kom in i en studio och undrade vad jag hade gett mig in på. Nu när jag har varit med några gånger känns det lugnt. 

Vad har du för egenskaper som gör att du blev tillfrågad?

- Jag tror att det har en del med min erfarenhet att göra. Det finns inte många 26-åringar kvar i Elitserien. Det finns inte många som är experter på damsidan heller, varken i TV eller annan media. Den bristen gjorde väl att jag blev intressant. 

Ska du vara med i fler avsnitt?

- Jag vet att de ska göra något runt SM-finalerna men då hoppas jag att jag hoppar in med svettiga kläder. 

Men det har varit kul att vara med?

- Självklart. Men eftersom jag fortfarande spelar blir det lite speciellt också. När vi pratar herrhandboll är det lugnt men pratar vi dam är det klart att man får tänka efter lite på vad man säger. Jag lever fortfarande i det så jag kan inte säga exakt vad som helst. Det handlar om att jag vill ge rätt bild av damhandbollen. Jag vet inte bättre än någon annan kanske men det är få som är pålästa. Men det är väldigt synd att det saknas kvinnliga experter. 

/Ola