uppstuds.blogg.se

Vad skulle du säga att du är för typ av handbollsspelare?

- De två senaste åren har folk i Sverige nog inte sett mig så mycket. Många hade nog blivit överraskade av hur jag spelar nu. Tidigare var jag en rätt så intensiv spelare och hade ofta en joker-roll. Nu, i takt med att jag blivit äldre, har jag blivit oerhört mycket mer stabil och jag tar mer ansvarsfulla beslut. Jag är inte världselit på någonting men jag är en stabil gubbe som kan allt. 

Du bytte klubb från Redbergslid till Sävehof när du var ung, hur var det?

- Jag köptes av Sävehof från Redbergslid då Rik hade ekonomiska problem. Jag hade inte fått lön på två-tre månader och klubben släppte bland annat mig och Alexander Borgstedt då. Han gick till Aranäs och jag till Sävehof. Jag tror klubben tyckte det var tråkigt att jag gick till just Sävehof men samtidigt blev det ändå bra ekonomiskt för dem.

Hur var tiden i Sävehof?

- Den var helt fantastisk och det var där karriären tog fart på allvar. Jag brukar alltid säga att allt som händer händer av en anledning. På grund av Rik:s ekonomiska problem fick jag komma till Sävehof och den klubben blev en språngbräda ut internationellt. Det är svårt att se där och då men när man kollar tillbaka är det många saker som hänt till min fördel. Det beror kanske på hur man är som person, om man ser glaset som halvfullt eller halvtomt.  

Vilken klubb har du närmast om hjärtat?

- Klubbmässigt är det HK Eskil som är min närmsta klubb och sen är det Sävehof. Samtidigt trivdes jag hur bra som helst i Rik där det fanns fantastiska människor. Men fantastiska människor finns det å andra sidan i alla klubbar, bara man tar sig tid att lära känna dem. Sävehof spelade jag i lite längre och vi upplevde mycket tillsammans som var jävligt häftigt. Dessutom trivdes jag väldigt bra socialt i Partille.

Sedan blev du proffs. Varför blev det Bundesliga? 

- Jag ville testa Bundesliga. Sedan jag var 14-15 år har jag levt med handbollen på samma sätt som jag gör nu. När man var tonåring åkte man till hallen direkt efter skolan och lattjade och sen tränade man med ett eller två lag. Sedan kom man upp till seniorerna och då blev det träning en eller två gånger per dag. När man har lagt ner så oerhört mycket tid på något och chansen kommer att testa på den största ligan måste man ta den.

Hur var tiden i Bergischer?

- Första tiden blev en smekmånadsfas där månaderna bara gick tack vare alla intryck. Då lekte livet men när jag satte mig ner och började känna efter bubblade det upp att jag bodde ensam och hade flyttat ifrån Jamina. Den sociala biten blev jobbig, jag och Jamina hade bott ihop i Partille i ett år när jag flyttade. Dessutom var tränaren väldigt speciell, han gjorde många märkliga saker. Jag tror inte han var van vid att ha utländska spelare som ville träffa sina familjer när de hade ledig tid. När vi fick vår månadsplanering hade han alltid skrivit in en helgträning lördag morgon och det gjorde att man inte hade någon ledig helg på en hel säsong. Sedan ställde han ändå in träningen två dagar innan. Överlag tränade vi väldigt mycket och jag tror han såg det som ett bekymmer att folk ville åka hem till sina familjer på helger och så. Men tiden där avslutades med att han gav mig tips och jag gav honom tips.

Hur var det att få spela i den bästa ligan i världen?

- Vi fick en bra start och lyckades slå Hamburg hemma i en av de första omgångarna. När vi sedan mötte dem borta var det nästan fullsatt i deras hall, vilket innebär drygt 12 000 åskådare. Jag tror de ville kolla var det var för ett konstigt gäng som hade slagit dem. Det var precis sådant jag ville uppleva. Spelmässigt visste jag inte hur det skulle gå men det gick jävligt bra för mig mestadels. Det häftigaste var ändå att springa ut i hallarna, känna stämningen och vara en del av det stora etablissemanget. 

Inför årets säsong flyttade du till Ålborg. Varför blev det inget mer Bundesliga?

- Planen var hela tiden att efter mina två år där skulle Jamina få föra oss vart vinden tog oss. Det jobbiga var att det gick så bra för mig att det kom alternativ.

Vilka klubbar var intresserade?

- Det var ett par Bundesliga-klubbar som ville ha mig och dessutom ville Bergischer förlänga. Under andra omständigheter hade det så klart varit mycket bättre än att sitta i en båt på öppet hav och vänta på att danska klubbar skulle höra av sig. Ett par svenska klubbar ringde och till en klubb sa jag att det här kan vara intressant om Jamina vill spela kvar i Sverige. Efter det samtalet sa jag att all kontakt kan skötas via henne och så blev det. 

Vad tyckte Jamina om det?

- Hon tyckte nog det var fräckt att sköta allt mitt snack. Hon fick berätta för klubbar och andra att det var Danmark som gällde så slapp jag ta det. Eftersom Jamina är bättre än mig jämförelsemässigt tyckte jag inte det var något konstigt att hon fick styra vart vi skulle ta vägen. Hon var redo att sticka redan året innan men tackade nej för hon tyckte inte att hon hade gjort klart Elitserien. Sen kom hon tvåa i MEP året efter och då hade jag på känn tidigt att hon ville till Danmark. 

Hur trivs du i Danmark?

- Det har blivit ett oerhört uppsving nu och det är av två anledningar. Först och främst har jag kunnat avgöra min fritid lite mer. Till exempel var jag i Göteborg nyligen och då kunde jag köra ett eget gympass istället för träning med laget och så fick jag en natt till där. Det fanns inte på kartan i Tyskland och här får både jag och andra killar i laget göra så. Men klart, det är kanske också för att i Tyskland var jag mer en i mängden och även om jag inte är någon stjärna här har jag ändå lite bagage med mig i och med att jag spelat i Bundesliga. Jag är inte mer än någon annan men jag tror ändå att det ger lite status.
Den andra delen är att jag trivs jättebra med laget, vi har en härlig åldersmix och det är en utvecklande miljö att spela i. Det är stor skillnad för mig och Jamina också, på en och en halv månad har vi träffats sex gånger. Efter jul båda åren i Tyskland hade vi tre månader då vi inte sågs en enda gång.

Om du ska flytta hem till Sverige, vilken klubb är nummer ett då?

- Hem är Sävehof, men det ska finnas efterfrågan också. De står för en härlig ungdomssatsning nu och hur mycket jag än skulle vilja komma hem vill jag inte ta speltid från de talanger som finns där nu. Jag vill inte inkräkta på satsningen. Jag skulle inte må bra av det och det vore oproffsigt av klubben att byta inriktning bara för att det fanns en potentiell hemvändare. Jag gillar det Sävehof gör, visst det är lite safe utan krav så här i början men jag känner ”Bagarn” och jag kan lova att han skäller på spelarna när det inte går bra. 

Hur står sig Elitserien mot den danska ligan?

- Danska ligan är generellt bättre än den svenska men jag vill ändå slå ett slag för Elitserien. Det finns många spelare i varje lag som skulle kunna spela i danska ligan och även i Bundesliga. Det räcker att man lägger ner några timmar extra i veckan på egenträning och att man har flyt med en klubb som behöver spelare. Allt handlar om tajming. Kvalitetsmässigt är det många som skulle kunna spela där utan problem. Danmark lever kvar lite i när danska ligan för några år sedan var jävligt bra och den svenska lite sämre.

Vad är skillnaden ligorna emellan då?

- Skillnaden är nog att topplagen i Danmark har några spelare som hade gått in och varit stjärnor i Elitserien medan stjärnorna i Sverige inte hade varit stjärnor i Danmark. Det pågår mer intelligent handboll i Sverige och det är mer fokus på lagspel. I Danmark är det mer fokus på det individuella. Det är större glapp i serien i Danmark. Jag såg Kristianstad mot Önnered häromveckan och Önnered hängde med bra - det sämsta laget i Danmark hade inte spelat jämnt mot det bästa laget. 

Vad tror du om årets elitserie?

- Det är ett oerhört getingbo. Man väntar på att IFK Kristianstad ska få fart och om de får det drar de iväg. Men samtidigt är det som man brukar säga, anfall vinner matcher men försvar vinner titlar. Och bäst försvar har Lugi. När de har Nemanja, Wickman, Zoran och när Jernemyr kommer tillbaka har de det bästa försvaret i Elitserien på väldigt många år. Eftersom Zoran är den målskytt han är glömmer man lätt att han är oerhört bra bakåt också.

Vilket lag tar SM-guld?

- Antingen Kristianstad eller Lugi. Samtidigt är Franzén och Dennis i Alingsås bra. De gör uppenbarligen något rätt. Men man kan straffa dem om man tar bort deras kontringar för de skrämmer ingen i uppställt spel. Vi mötte dem med Ålborg i somras med ett skadeskjutet lag och höll ner dem på 18-19 mål. Då var de inne i en hård träningsperiod, men ändå. Kan man neutralisera deras kontringar är mycket vunnet. Är det uppställt mot uppställt klarar de inte av att vinna en serie. 

Vem åker ur?

- Önnered åker även om man börjat bättre än jag trodde. Jag har inte sett H43 men resultatmässigt har de inte imponerat. När vi snackar bottenlag vill jag inte ta Ricoh i min mun eftersom deras försvar nog är topp fem i Elitserien. De har dessutom rätt försvarstyper som blockar ner bollar till Foppa som kommer vara oerhört säker. 

Så det är Ricoh som kommer överraska?

- Jag tror det, Ricoh har sina trygga försvarsgubbar. De kommer spela jämnt mot väldigt många lag även om det kanske inte kommer räcka hela vägen till slutspel. För vissa sämre lag kan det vara en nackdel att alla matcher sänds nu.  Det blir lättare att syna dem snabbt och om de inte hittar på något snart kommer de få problem. Hade inte alla matcher sänts hade de kunnat köra samma spel i några omgångar till.

Och vem står för en negativ överraskning? 

- Hammarby, eftersom de har en väldigt tunn trupp. De spelade med samma gubbar hela förra året och hade knappt någon skadad överhuvudtaget. Får dem någon skadad i år är de ännu mer sårbara. Alingsås har ju börjat fantastiskt men de kan tappa och komma femma eftersom de ska in i Champions League i höst och vår. 

Vilka spelare gillar du och vilka gillar du mindre i Elitserien?

- Klart att det finns många jag inte vill hänga med på fritiden men jag vill ändå fokusera på de spelare jag gillar. Drotts Anton Blickhammar är 92:a och har börjat serien väldigt bra. Detsamma gäller Robert Månsson i HK Malmö. Men framförallt Blickhammar har varit ett utropstecken så här långt, han är oerhört kraftfull. Jag har en bra relation med Tobias Johansson i Redbergslid och han är väldigt duktig. Förra säsongen blev Johan Nilsson från Alingsås uttagen till landslaget på högernio när han endast gjort fem-sex bra matcher. Tobias hade varit bra hela säsongen och bar Rik. Det är faktiskt sjukt att han inte blev uttagen.

I Sverige är det mycket snack om domarna. Finns den diskussionen även i Danmark?

- Det är exakt samma i Danmark och det finns i Tyskland också. Domarna är inte sämre i Sverige än någon annanstans men klart att det finns några domare i Elitserien som lite för ofta inte får till det. Det finns vissa som får en att kräkas lite i munnen varje gång man ser dem. 

Finns det för få profiler inom svensk handboll?

- Det har blivit urvattnat tyvärr, Beutler borde ju vara en stor profil till exempel. Men man ska vara så politisk korrekt i Sverige. Axnér skrev ett blogginlägg för några år sedan om att jantelagen i Sverige bara hade blivit tydligare. Nacor Medina var en stor profil här och även om jag inte försvarar det han gjorde mot Zacke (Mattias Zachrisson) så blev det så tydligt och hårt mot honom. Men jag har själv också blivit tråkig, förut letade jag rubriker.

Vad är problemet?

- De som kommer hem och kan bli profiler borde göra mer. Visst, Mattias Gustafsson är väl ingen stor profil men om han hade sagt något kaxigt hade det kanske kommit 40-50 fler på Ricohs matcher. Kristian Svensson i Skövde kom hem förra året men man hörde knappt en enda intervju med honom. Jag såg honom hans sista år i Bundesliga och tänkte att det borde bli en sjuk värvning men han presterade inte på toppnivå. Det är nog så att för vissa som flyttar hem blir man nöjd med tillvaron och vill inte vara i hetluften. Det tycker jag är tråkigt, man borde göra lite cirkus av det. Det jobbas för lite med profilering i Sverige. 

Är det bättre i Danmark?

- Ja, det är det. I Ålborg har vi en 95:a som nog är bland de bästa i laget och som spås en bra framtid. Det har redan nu varit tre-fyra stora intervjuer med honom och när vi hade TV-match tidigare under säsongen hade klubbat lobbat för att de skulle göra en längre intervju med honom när de gick på fik tillsammans. Ålborg har valt att vara yngre och då blir han ett perfekt affischnamn. Om man då jämför med Sverige så verkar det som att Lugi skäms lite för att man värvade Zoran från H43. Man har knappt marknadsfört det trots att Zoran måste vara den bäste målskytten i Elitserien de senaste 20-30 åren tillsammans med Erik Hajas. Man nästan tystade ner övergången för att den var så känslig. När Kiel köpte Landin fick de samma kritik som Bayern får inom fotbollen, att de köper konkurrenternas bästa spelare och säljer sina bänkspelare till utländska klubbar. Men de sket fullständigt i det och hade 20 tweets som bara länkade media till att de hade köpt honom. Det är rätt stor skillnad. 

Du är känd för att vara en som vågar säga vad du tycker, har du alltid haft lätt för att uttrycka din åsikt?

- Ja, så är det. Jag umgås hellre med någon som är lite oskön och fäller lite otajmade skämt. Jag har kanske varit för mycket ibland men hellre det än att vara trist. 

Tycker du för många inom handbollen i Sverige är för mesiga med sina åsikter?

- Det förekommer helt för mycket floskler. När journalister gjorde inför match-grejer med mig så var det en tid då jag alltid svarade att vi skulle förlora med tio bollar. Lite som ett fuck you till frågan. Jag är så trött på att man svarar det uppenbara. 

Behövs du för att skapa diskussion och intresse kring handbollen?

- Ja, det gör jag. Det är många som behövs men jag är kanske spindeln i nätet som får människor att komma i kontakt med varandra. Jag brukar vidarebefordra en del som är av allmänintresse och eftersom jag har fått ett kontaktnät genom åren når det jag säger och skriver många. Jag ser mig mer som en som vidarebefordrar information än en citatmaskin. Jag känner att jag har det ansvaret för att hjälpa till att sprida handbollen. 

Varför skrivs det så lite om handboll i Sverige?

- Det är samma människor på alla fem plattformar. Ta TV-grejen till exempel, det är jättebra. Men det är antagligen samma tretusen som kollar på varenda match. Ingen köper TV4 Play om man inte är intresserad som fan. Som du var inne på innan så behövs det profiler. Ett tag fick Nacor allt rampljus men sådant behövs nästan om produkten inte är tillräckligt stark. Man vill kolla när en viss spelare spelar nästa gång till exempel. Men vi är en bra bit på vägen för TV innebär mer reklam, mer pengar och en bättre produkt. 

Har det blivit bättre?

- Kanske, men det finns ju också fler ställen där man kan göra sin röst hörd. På Twitter är det samma människor som tidigare satt och kommenterade i bloggar, så samtidigt kanske har det inte blivit mer. Det blir ju kontraproduktivt här om jag sågar fenomenet men jag tycker det är för mycket ryggdunk.
Om någon skriver något på sin Twitter ska tre stycken haka på och då blir det deras enda sanning. När en kommentator säger att någon gjorde en jättematch börjar någon annan hylla den spelaren på Twitter utan att ha sett matchen. Det är nackdelen och det kan jag störa mig något helt enormt på, men jag försöker hålla käften för det är bättre att folk snackar än att de inte snackar. 

När jag träffade Tomax Axnér för ett tag sedan frågade jag honom vem han tyckte att jag skulle intervjua till uppstuds.blogg.se. Utan att tveka svarade han "Emil Berggren". Varför tror du Axnér ville att jag skulle intervjua dig?

- Vår lilla romans startade med att han skrev om jantelags-Sverige och var lite hård mot mig i sin blogg. Min mamma och mormor läste faktiskt det och tyckte att han var oerhört oskön men jag skrattade mest. Jag tog det på ett bra sätt och satte dit honom i någon intervju. Kanske gick jag over the line men jag passade tillbaka och det visste han. Vår relation fördjupades nog av att min gamle tränare Rustan Lundbäck blev mentor för Axnér när han var ny i Lugi. Rustan gillar mig och jag tror att det smittade av sig på Tomas. Och jag hade tipsat om Axnér som intervjuobjekt om jag fått frågan!