uppstuds.blogg.se

Det har blivit dags för nästa del i min intervjuserie som jag döpt till Skånska supertalanger. Under sin första säsong i Elitserien han den unge vänsternian visat upp ett otroligt skytte. Tyvärr skadade han sig allvarligt men är nu på väg tillbaka. I förra veckan fick uppstuds.blogg.se en pratstund över en fika med en trevlig och blygsam supertalang. Nedan följer intervjun med Simon Jeppsson.

Beskriv dig själv som spelare...

- Jag har ju egentligen bara spelat lite drygt en halv säsong i elitserien där jag var lite av en joker kan man väl säga. Jag kom in och så fick det bära eller brista. Tanken var att jag skulle försöka skjuta för att luckra upp försvaret. Ibland funkade det och ibland inte men jag är ändå ganska nöjd med den första halvan av min debutsäsong i Elitserien. 

Din största styrka som handbollsspelare?

- Det är nog skottet, jag är ju rätt lång så jag kan oftast skjuta över försvaren. En fördel för mig har varit att motståndarna inte varit så inlåsta eftersom jag kom som liten junior. 

Har skottet alltid varit din grej?

- Ja, det har det. Jag vill väl inbilla mig att jag har ett litet spelsinne också och att jag kan hitta linjen och så. Men skottet är nog min främsta egenskap som handbollsspelare. 

Vad behöver du jobba mest på?

- Just nu är det framförallt att kunna spela igen men när jag väl är tillbaka från skadan kommer jag fokusera mycket på mitt försvarsspel. Jag har inte spelat försvar alls i Elitserien och det vill jag göra eftersom jag gillar att spela andrafas. 

Spelade du försvar i ungdomslagen?

- Ja, där spelade jag både anfall och försvar. Det är mitt mål att spela det även i Elitserien men jag var inte fysiskt förberedd för det tidigare. Det tror och hoppas jag att jag är nu eftersom jag lagt på mig några kilon under skadefrånvaron. Jag hoppas kunna vara med och slåss bland de stora grabbarna. 

Ni har ju några hyfsade försvarsspelare…

- Ja, man lär sig väldigt mycket varje dag av Nemanja, Wickman-Modigh och Jernemyr. 

Var vill du spela i försvaret?

- Jag har spelat både trea och tvåa. Jag kanske inte är klar som trea än men det är mitt slutgiltiga mål att spela där. 

Har du alltid spelat på niometer?

- Ja, det har jag. Någon gång har jag fått spela på kanten för skojs skull men inte under någon längre period. 

Hur gammal var du när du började med handboll?

- Jag var nio-tio år ungefär. Jag spelade fotboll som de flesta andra gjorde i ung ålder och jag har även sysslat med höjdhopp. Höjdhopp höll jag på med mycket och länge och valde faktiskt mellan höjdhopp och handboll. 

Hur länge höll på med båda parallellt?

- Upp till åttan-nian, så jag var 14-15 år. Då kände jag att det blev lite mycket att hålla på med båda i och med all träning och skola. 

Var valet enkelt?

- Ja, det var det faktiskt, även om min farfar vill att jag ska hoppa höjdhopp. Vi får se, det blir det kanske någon dag igen men det är så mycket roligare med lagsport.

Men var du lika talangfull på att hoppa höjdhopp som att spela handboll?

- Nej, det tror jag inte att jag var. Jag har något svagt minne av att jag lyckades vinna något Skånemästerskap men inte mer. 

Då har du ändå haft talang…

- Jag var ju lång även på den tiden så jag hade en fördel där. När jag var med i SM där hela landets talanger samlades hade jag ingen chans mot de bästa. Men det var jätteroligt att hålla på med höjdhopp och det har säkert utvecklat min handboll att jag har tränat mycket spänst och så. 

När kände du med din handboll att det kan bli något?

- Det var när jag fick A-lagskontrakt för första gången. Det var många i vårt lag, 95:orna i Lugi, som fick kontrakt med juniorerna ett år tidigare, men det fick inte jag. Det innebar att jag stannade kvar att år till i mitt lag vilket säkert var jättebra för min utveckling. Det blev inte så mycket belastning och jag kunde lägga mycket kraft på styrketräning. Vi hade dessutom ett riktigt bra lag med en underbar tränare. Året efter det fick jag A-lagskontrakt direkt så jag hoppade över ett steg liksom. Då kände jag att Lugi nog tror på mig och att det är detta jag vill göra. 

Går du i skolan?

- Jag gick ut gymnasiet förra året. Nu lägger jag all fokus och energi jag har på min rehab för att kunna komma tillbaka till handbollen. 

Du bor i en klassisk studentstad, har du ambitioner om vad du vill utbilda dig till?

- Nej, jag har inga planer direkt. Jag sökte inte in till något för att jag vill verkligen satsa på handbollen. Jag ska ge den här satsningen en ärlig chans och lägga all fokus på det. Efter det får vi se. Jag vill gärna utbilda mig men nu har jag ingen aning om vad jag vill läsa och då får det vänta. 

Vad har du för mål med handbollen?

- Jag vill ta mig utomlands och försörja mig på min handboll. Den drömmen och målet har jag nästan alltid haft. Jag kommer ihåg när man skulle välja språk för första gången, då valde jag spanska för att jag ville lira i Barcelona. Sen vet jag inte om det håller nu men alltid roligt att drömma. 

Är Barcelona din favoritklubb?

- Jag har alltid gillat laget men Spanien är kanske inte den bästa ligan just nu.

Den senaste veckan har det varit mycket snack i media om Kim EDR och hans landslagsavhopp. Är det för mycket matcher inom handbollen?

- Jag var med Lugi förra året när vi spelade i EHF-cupen. Det blev väldigt mycket spel och väldigt mycket resande, bland annat långt ner i Ungern och allt vad det var. Det tar på en fysiskt men även psykiskt. Vi som gick i skolan fick ta långhelger och plugga på bussen. Men samtidigt var det oerhört lärorikt för oss som lag och säkert för alla individer också. 

Det känns som att matcherna i Europa gynnar er fortfarande?

- Det tror jag absolut. Även om det kanske inte gynnar klubben ekonomiskt är det utvecklande för oss spelare. Vi slog Hannover två gånger, borta och hemma, så vi kände att det inte är så jättestor skillnad mellan lagen. 

Tobias Karlsson har berättat i intervjuer att han spelade över 80 matcher förra säsongen…

- Det måste vara oerhört tufft, framförallt i Bundesliga. Det är inga nådiga smällar de får varje dag. Jag kan tänka mig att det sliter rejält överlag på spelare att spela mycket matcher men jag har inte känt så mycket än eftersom jag är ung. 

Hur ser du på landslaget i framtiden?

- Jag drömmer så klart om landslaget och vill jättegärna ha på mig den blågula tröjan. Jag var med i ungdoms-VM förra året och det är det enda mästerskap jag spelat eftersom jag var skadad nu i somras. Nästa år är det VM i Brasilien och det är sista chansen för mig att spela med ungdomslandslag. Jag hoppas att jag kan slå mig in och ta en plats där. Det hade varit häftigt att åka till Brasilien i några veckor.  

Du har varit borta från handbollen länge nu. Hur går det med din rehab?

- Det går jättebra faktiskt. Det har gått fem och en halv månad sedan jag opererade mig och man brukar väl säga att det kan ta allt mellan sex och tio månader. Jag har inte satt något datum eller tid när jag ska vara tillbaka utan tar det som det kommer och jag litar på min sjukgymnast, hon vet när det är dags. Jag har inte börjat spela handboll med kroppskontakt än men borde få göra det den närmsta månaden. 

Det är just kontaktdelen som saknas?

- Det finns lite kvar till jag är redo för det. Jag gör allt annat, skjuter hoppskott och springer. Sen har jag sagt att jag vill vara tillbaka där kring jul och nyår någon gång men jag har funderat och pratat med folk och tänker att det vore kanske bra att vänta till efter VM-uppehållet och vara tillbaka i början på februari. Men vi får se, är jag spelklar i december blir det otroligt svårt att hålla mig borta från planen. 

Vilka personer har varit viktiga för dig under skadeperioden?

- Det har ju varit min familj. De har verkligen stöttat mig och min flickvän har också varit väldigt hjälpsam i alla läge. Jag har fått jättefina hälsningar från alla möjliga personer runt om i Sverige och det har betytt väldigt mycket. Även att Lugi har låtit mig ta den tid som behövs - tack vare det känner jag ingen press. Gummi och Albin har skadat sina korsband och ger mig tips hur jag ska göra. Det har funkat jättebra faktiskt. 

Du måste vara otroligt sugen nu?

- Ja, det är hemskt att sitta på läktaren varje match.

Lugi tappade många spelare plus de båda tränarna inför denna säsongen. Du och Jernemyr är skadade. Trots det har Lugi fått en väldigt bra start på Elitserien, vad beror det på?

- Hela förra säsongen var det försvarsspelet som var vår starkaste sida och vi har ändå kvar Nemanja, Jakob och Epsen i mål. Även om vi tappat många viktiga kuggar är stommen ändå kvar. Spelare som Zoran kommer också in i laget mer och mer och för att vara ett nybygge tycker jag vi har gjort det bra hittills. Och det kommer bara bli bättre. 

Blev ni chockade när Axnér slutade?

- Jag blev chockad. Tomas har varit en väldigt betydelsefull pjäs i min utveckling de här åren som han haft mig och jag tyckte det var tråkigt att han lämnade. Men jag förstår honom, han skulle hinna med sitt jobb som tränare i Lugi, expert på TV4 och ändå ha tid för familjen. Och family first är det ändå som gäller. Men jag hoppas jag kan få jobba med honom i framtiden.

Så hur är din och Axnérs relation?

- Jag känner att Tomas verkligen tror på mig och det jag gör så han är som en slags mentor till mig. Det var han som coachade mig i början av min karriär när det satte fart. 

När jag intervjuade Tomas för ett tag sedan frågade jag honom om vilka de största talangerna är. Han tyckte att du var den största. Vad tycker du om det? 

- Det är hur roligt som helst att höra, han är ju en av de främsta experterna i landet. Nu ska jag försöka visa det också. 

Känner du press över det?

- Nej, jag kör mitt spel och så får folk tycka vad de vill. Det är alltid roligt att folk ser mig som att jag är duktig. 

Vilka tycker du är de största talangerna?

- Lukas är nästan den största skulle jag vilja säga. Fysiskt är han mer förberedd än vad jag är. YIF har ju också Emil Hansson som kan bli riktigt bra. De föder många talanger borta i Ystad. 

Axnér/Zanotti lämnade. Basti och Zoran kom in. Hur var det?

- Det var en stor förändring så klart. Tomas och Basti är nästan varandras motsatser. Jag tycker Basti är en underbar människa och en jätteduktig tränare som verkligen fokuserar på att peppa och stötta sina spelare och sitt lag. Han är alltid glad, jag tror aldrig jag sett honom ledsen eller sur. Han är alltid positiv och det speglar av sig på oss. Både på plan och utanför plan är det väldigt bra stämning och har vi det bra utanför plan har vi det bra på plan också. 

Och Zoran då? 

- Såhär långt känns det jättebra med honom också. Han tar hand om styrketräningen och på matcher är han som en vanlig spelare. På träningar och i andra sammanhang är han mer ledare och det har fungerat riktigt bra. Han har väldigt mycket erfarenhet, passar bra som tränare och fungerar med Basti. 

Man har förstått att Zanotti kollade in motståndarlagen och la mycket tid på det, vem sköter det nu?

- Ingen kan riktigt mäta sig med de timmar Zanotti satt framför datorn. Jag har faktiskt inte varit med på videogenomgång än men vad jag sett är det Zoran som fixar klipp. Vi har kollat mycket på oss själva där vi fokuserar mycket på vad vi gör rätt. Det är inte lika många timmars videoanalys nu men det räcker så här tycker jag. 

Du pratade tidigare om att du inte hade satt upp något datum för din comeback, har du ändå satt upp mål med årets säsong?

- För egen del är det att jag först och främst ska ha båda fötterna på planen igen och komma igång med det jag började bygga på förra säsongen. Jag vill inte bara vara jokern utan bli etablerad spelare och ta mitt ansvar.

Har det inte saknats lite skytte i Lugi såhär långt?

- Jag vet inte, Kasch har gjort det jättebra. Men det kan alltid vara något litet som saknas och jag ska försöka komma in och göra mitt och hoppas att det är vad laget behöver.

Hur var det att gå från juniorspel till att bli ett namn i Elitserien?

- Extremt kul. Man har alltid suttit på läktaren och klagat på spelare men man lärde sig att det inte är så lätt. Det gick väldigt bra i några matcher, framförallt på slutet. Men i vissa matcher gick det åt helvete och jag missade alla skott. Det var väldigt mycket upp och ner men det var kul att få rida på vågen om man säger så. 

Det gick bra på slutet framförallt säger du, hur hanterade du allt med skadan som kom då?

- Jag skadade mig i finalen i ungdoms-SM. Det kanske inte var värt det men det var extremt kul att ta SM-guld mitt sista år som junior och vårt lag var magiskt bra. Jag trodde inte det var så allvarligt med skadan men det som hände var att jag hoppade upp, fick en knuff i sidled och landade på fel sätt. Jag har landat så tusen gånger tidigare men den här gången gick det snett. Jag kände hur mitt knä vek sig. 

Vad hände sen?

- Jag låg bakom bänken ett tag och så började Guif hämta ikapp. Då var jag halvvägs in på plan men Zanotti fick lugna mig. När vi sedan hoppade i ringen efter att vi vunnit så vrickade jag till knät igen men då var det nog rätt paj redan. På vägen hem började knät svullna upp. Det gjorde inte ont men dagen efter åkte jag till läktaren och fick beskedet. Det var riktigt tungt eftersom vi hade hela slutspelet framför oss och EHF-matcherna. 

Med dig i finalen mot Alingsås hade ni kanske vunnit?

- Ja, eller så hade jag gått in och bommat mina skott. Det vet man aldrig men det hade varit häftigt att få uppleva det. 

Vilka vänsternior är bäst i Elitserien?

- Markus Olsson i Kristianstad är väldigt explosiv och duktig. Lukas är redan en av de främsta i Elitserien - ge honom ett par år till och han kommer vara outstanding. Sen är ju Viktor Östlund i Guif och Adam Lönn i Malmö också otroligt bra. 

När jag träffade Lukas pratade han om din talang och nu pratar du om honom, beskriv er relation? 

- Vi har spelat mot varandra många gånger genom åren. Vi har nog ömsesidig respekt för varandra. Vi är bra vänner faktiskt. Vi ser inte varandra som hot utan vi triggar varandra istället tror jag. 

Vad har du för förebilder? 

- Jag vet inte riktigt om jag har någon så. Ska jag vara lite klyschig säger jag min pappa.

Varför det?

- Han spelade också handboll i unga år men skadade sig rejält och kunde inte fortsätta sin karriär. Jag tror att han hade varit väldigt duktig om han inte skadat sig.

Så han kanske menar på att du fått all talang från honom?

- Nja, han skryter nog mer om sina resultat i gymmet. Vi har lite tävling där och det är kul att pusha varandra. Han är alltid på alla matcher och har alltid skjutsat mig överallt. 

Är det något du känner att jag missat att fråga dig?

- Jag kan själv berätta en "rolig" sak om skadan. Jag skulle egentligen ha opererat mig en månad tidigare än vad jag gjorde. Jag fick operationstid snabbt men så fick jag någon slags inflammation i halsen så när man skulle söva mig var mina halsmandlar för stora och eftersom man ska ha ner något i halsen när man blir sövd kunde operationen inte genomföras. Istället fick jag åka till sjukhuset och så höll de på med massa nålar i halsen. Just att få vänta en hel månad till gjorde mer ont än själva operationen. Jag har nog haft en del otur och om operationen hade genomförts första gången hade jag spelat handboll nu. Men det finns folk som har det värre än mig och jag kommer komma tillbaka starkare än jag var tidigare.