uppstuds.blogg.se

Efter att uppdraget i Hamburg tog slut i december 2011 var det tyst om Per Carlén i drygt två år innan han tog över danska Bjerringbro-Silkeborg. 
I slutet på juli träffade jag Per Carlén i hans vackra hus utanför Ystad. Vi samtalade i några timmar i hans växthus och det var en mycket öppen och varm legendar som berättade bland annat om tränartiden i danska Bjerringbro-Silkeborg. Reportaget skrevs för Skånska Dagbladet men då jag har otroligt mycket mer material från intervjun kände jag att det är dags att publicera det här på bloggen. Nedan följer hela samtalet med en av Sveriges bästa handbollsspelare någonsin: Per Carlén. 

Hur var tiden i danska ligan?

- Jag var där i sex månader och det var helt otroligt bra. Jag fick tillbaka känslan på att det finns bra människor inom handbollsklubbarna. När jag kom dit var spelarna, styrelsen och sponsorerna körda i diket och därför var de illa tvungna att byta tränare. De kunde inte hitta någon intern lösning eftersom de ville ha in en tränare med erfarenhet. Eftersom jag hade varit ledig i mer än ett år passade jag perfekt. Jag kände mig laddad och bestämde mig direkt för att vända på allting i klubben. Första matchen var två dagar efter att jag hade kommit dit och vi skulle möta det formmässigt bästa laget. Nacksenan på våra spelare var rakt nedåt och efter sju-åtta minuter låg vi under med 1-5. Då tog jag fram timeout-kortet men använde mig aldrig av det. Vi vände matchen och vann till slut med sju bollar. Klart att jag hade tur men med den starten rullade det bara på sen. Men jag såg direkt vad jag skulle bygga på och det var försvarsspelet. Och när jag lämnade var det bara Kolding som hade släppt in färre mål under säsongen. 

Varför tror du att det vände?

- Huvudena kom upp på spelarna men det var ändå på håret att vi gick till slutspel. I slutspelet gjorde vi bra ifrån oss men spelarna var för trötta. Trots det var vi bara en match ifrån semifinal och vi tog oss dessutom till final i cupen där vi förlorade med tre bollar mot Kolding. 

Det var ingen lätt sits du hamnade i när du kom dit. Klubben låg risigt till och sportchefen hade nyligen fått sparken.

- Han hade sagt upp kontrakt på tio spelare och inte alls klarat av att sätta ihop ett välkomponerat lag. Du kan ju själv tänka dig sitsen men jag bestämde mig för att få in glädjen. Det blev ett jäkla pusslande eftersom vi bara hade en mittnia i truppen och han skadade sig. Då fick jag sätta in en ytternia där och det gick bra ändå. 

Jag har hört något om en islänning som blev bänkad…?

- Vi hade en islänning i Bjerringbro som heter Kári Kristjánsson. Landslagsspelare och en riktigt bra spelare. Men vi hade också en ung dansk mittsexa som var jävligt bra i försvaret. Och eftersom jag prioriterade försvaret och inte ville byta för många spelare anfall-försvar fick Kári sitta på bänken i många matcher. Men då pratade jag med honom och vi jobbade stenhårt på hans fotarbete i försvaret. Sedan kom han in några matcher och gjorde riktigt bra ifrån sig. Han blev glad som en speleman så klart. Han fick en förklaring till varför han inte skulle spela och det tror jag är nyckeln. Han höll inte med men han respekterade mitt beslut. 

Kontraktet i Bjerringbro-Silkeborg tog slut i maj. Hade du velat vara kvar?

- Ja, det hade jag. Men de hade redan gjort klart med min ersättare när jag skrev på. Det är synd men det är så det är. Vi har jättebra kontakt fortfarande och jag ska ner dit och se några matcher har jag tänkt. Och när det var slut i maj gjorde jag upp hela strukturplanen till dem på powerpoint. Jag förklarade i princip vad jag tyckte att de skulle göra med sin underbara förening. De blev överlyckliga. 

Så det du gjorde i Bjerringbro-Silkeborg var samma sak som du gjorde flera år tidigare i SG Flensburg/Handewitt?

- Under mina tre år i Flensburg gjorde jag om allt. Jag bytte ut sex-sju spelare och än idag är det Tobbe Karlsson och Jacob Heinl som spelar mittförsvar. När jag lämnade klubben frågade presidenten vad jag tyckte att de skulle göra med truppen. Då nämnde jag Jim Gottfridsson och Lars Kaufmann. Allt annat du hör om vem som plockade in de spelarna är bullshit. Jag tog in Mogensen och tyckte att vi skulle förlänga med Lasse Svan. 

Finns det någon osämja med Flensburg?

- Flensburg har jag inga problem med så även om det finns vissa saker man kan stryka. När jag kom dit fick jag ett kontrakt av presidenten där han bad mig fylla i hur länge jag ville vara kvar. Tanken var ju att jag skulle göra exakt samma grej i Hamburg som i Flensburg men så blev det inte.

Vad hände egentligen i Hamburg?

- De två som värvade mig för att de ville ändra om i truppen var sportchefen och vicepresidenten. De skulle fortsätta med mig men när jag kom dit hade psykopat-presidenten Rudolph fått fnatt och sparkat båda två. Innan jag kom dit hörde jag att Rudolph ville att jag skulle byta ut sex spelare. När jag kom dit hade han förlängt med alla. Den mannen älskar makt. Det är allt som betyder något för honom. Men det är historia nu. 

Ni kämpade i rätten mot varandra. Hur skönt var det att vinna till slut?

- Klart att det är skönt. Jag visste att jag inte hade gjort något fel och jag ville sätta klubben på plats. Av mina 25 sista matcher i klubben förlorade vi 2. Då hittade klubben på massa andra saker som jag hade gjort fel. Men allting grundade sig i att jag sa emot chefen, han tålde inte det. Under sju år hade ingen gjort något annat än att kyssa hans fötter men så kommer det en svensk viking och det funkade inte för honom. Han blev så förbannad och vrång men vågade inte ha ett enkelt möte med mig där vi båda kunde ventilera.
Jag accepterade inte Rudolphs beteende. Jag viker mig inte där och bugar inte för honom när han inte sköter sitt jobb och håller vad han lovat. Vissa tycker att jag borde spelat spelet och det gör jag oftast men ibland går det inte. Förut slogs jag mot alla men nu har jag lugnat mig lite. Men är något orättvist backar jag inte en sekund. 

Vad är det viktigaste för dig som tränare och ledare?

- En sak som återkommer för mig är att jag står upp för mina spelare. Det är inte många som kan kolla sig i spegeln i Bundesliga, men det känner jag att jag kan. Jag slogs för Beutler i Flensburg. Han skulle bli pappa för första gången och hans fru ville föda i Sverige. Tre dagar före vår första Bundesliga-match för säsongen hade hon inte fött än och Beutler var stirrig som vilken förstagångspappa som helst. Då började diskussionerna på förmiddagen. Styrelsen krävde att han skulle komma ner men jag sa att han ska fan vara med när hans första barn föds. Istället tog vi ner Johan Sjöstrand som gjorde sin första match för oss. Han var duktig i Sverige men var inte testad i Bundesliga. Johan var nervös som tusan men jag pratade med honom och sa att det ordnar sig. Vi skulle möta Göppingen som på den tiden var ett lag som vi i Flensburg slogs med om tredjeplatsen. 

Hur gick det för Sjöstrand i matchen då?

- Johan spikade igen totalt och hade 50 procent i den matchen och vi vann med tio bollar. Hade vi förlorat hade jag inte haft något jobb. Men jag ställde upp för Beutler eftersom jag ansåg att det var viktigast. Har spelaren gjort rätt backar jag aldrig, oavsett vad det kostar mig. Därför har jag och Beutler väldigt bra kontakt än idag.

Har du sett att han har en blogg?

- Har han blogg? Beutler? Han är ju ingen ordningsman i klassen direkt.

Han nämnde dig under beachhandbollen i Åhus.

- Kul att höra. Jag stöttade honom på ett annorlunda sätt och det är vad jag står för. 

Har du någon annan story med någon spelare som du stått upp för?

- När jag var i Flensburg hade Lars Christiansen problem med sin familj och vi skulle spela bortamatch i Champions League. Han hade trassel med sin fru och var helt nere och grät hela tiden. Jag tyckte skitsynd om honom och han ville inte åka med på resan utan vara hemma med sin familj. Jag gick upp till kontoret och förklarade för cheferna att jag inte skulle ta med Lars. Då blev de vansinniga, började skrika på mig och ville ha en förklaring. Men någon förklaring hade jag inte eftersom Lars bett mig att inte säga vad som pågick.
Det satte mig i en svår sits så jag pratade med Lars och bad honom gå upp till cheferna och att i förtroende berätta för dem vad som var problemet. Han gjorde det och då fick han ledigt. Då fick han reda ut sin familj och han var väldigt tacksam gentemot mig då. När han slutade efter den säsongen kom han fram och gjorde klart för mig hur glad han var över att ha jobbat ihop. 

Skulle du kunna tänka dig att jobba i Tyskland igen?

- Nej, det tror jag inte. Jag har inget superagg mot Flensburg även om det vissa människor där som inte har samma människouppfattning som mig. Men Hamburg är döda för mig. Sen finns det vissa spelare, som Duvnjak till exempel, han kramade om mig när jag slutade och tyckte det var helt otroligt. Han ville ha kvar mig som tränare och kände att jag gav honom något. Sen finns det säkert andra som tyckte jag var crazy, men jag har inte haft problem med många spelare. De spelare jag haft problem med är de som inte vill träna. 

Är det många i Tyskland som inte vill träna?

- Det finns en del. Det är mest tyskar som tycker att de är väldigt stora. Det har jag lite svårt för när man inte presterar. Man får inte glömma att idrott är det som snabbast blir historia. Det har jag levt efter hela mitt liv. Jag skiter i förra matchen för nu kommer nästa. Så var jag som spelare och så är jag också som ledare.
Det finns de som tycker att om de gjort tio mål i förra matchen kan de skita i nästa - det funkar inte i min värld. Jag är rätt jobbig som ledare mot sådana eftersom jag går på stenhårt. Jag vill gärna fira en stor seger och ta en öl efter matchen och så. Men sen dagen efter gör man en positiv respons och sen knäpper man om och går på nästa uppdrag. Man kan inte fira segern i fyra dagar för att man slagit Kiel och sen förlorar mot ett bottengäng i nästa. 

Ångrar du att du lämnade Flensburg för Hamburg?

- Jag har sått i många klubbar men jag har aldrig skördat. Jag har startat processer hos spelare och byggt upp men inte fått vara med och vinna. Det var det jag tänkte göra i Hamburg eftersom jag inte trodde att Flensburg skulle ha någon chans att vinna. Men jag hade fel där. Det tog dem visserligen fyra år men nu vann de Champions League. Klart att jag känner i efterhand att det är det sämsta beslutet i mitt liv.  

Du tycker om att bygga upp lag och att pussla ihop spelare med varandra. Är sportchefsrollen något för dig?

- Det är en intressant tankegång och en bra fråga. Egentligen skulle det passa ganska bra om man stiger av som tränare och vill fortsätta att driva det på annat sätt. Det håller jag med om. Men däremot kände jag nu i Danmark att den där dagliga stöten finns kvar. Just det att ha på telefonen 24 timmar om dygnet och att inför träning prata med spelare och så. Det älskar jag. Jag vill prata hela tiden och tror i min enfald att spelarna blir lugna av det.
Nu är jag en sådan som gärna vill prata, det märker du ju själv. Men det är antagligen därför jag var lagkapten i landslaget bland annat. Jag tror på den typen av ledarskap. 

Vad ska du göra framöver?

- Jag vill hålla mig utomlands om det skulle komma upp något inom handbollen eftersom jag känner att det är lika bra att passa på. Men om jag skulle få välja fritt nu vet jag inte om jag skulle vilja stanna inom handbollen. Jag har ett sidospår där jag vill rikta in mig på management och coachning. 

I vilken form?

- Jag har varit i kontakt med lite företag och skulle kunna tänka mig att coacha på typ mellanchefsnivå. Jag kan prata om hur det är att ha gått ifrån att vara arbetare (spelare) till att vara chef (ledare). Det är många som jobbar på verkstadsgolvet som sedan flyttas upp som chefer och inte riktigt vet vad de ska göra. Där tror jag det finns en stor potential för oss som spelat och som är ledare nu.
Jag tänkte i så fall ha någon kombination av föreläsningar, management och middag här i vårt växthus. Det tror jag blir ett klockrent koncept. 

Ska du släppa handbollen nu då?

- Det blir svårt. Även om jag vill göra något utanför handbollen skulle jag vilja ha ett klubbprojekt där jag kan utbilda spelare och ledare och titta på hur man ska lägga strukturen för just den klubben. Och sen vara med och slutföra det.
Det är de två tankegångarna jag har just nu. Men det kan vara ett lag som behöver renoveras lite och som kanske inte har särskilt bra koll på sin ungdomsverksamhet. Det har jag hållit på med i tio år i Ystad med handbollsgymnaisum, U-landslag och så vidare. 

Har du fått något erbjudande?

- Det kan jag inte säga något om. Jag ska göra ett projekt till i höst som är utanför handbollen men det kan jag heller inte säga något om än. Det är därför jag inte har tagit något jobb just nu. 

Elitseriestarten närmar sig med stormsteg, följer du det?

- Jag tittar lite på Elitserien på TV. Jag har en del kompisar kvar i Ystads IF men jag är inte där och kollar.
Jag tror att det IFK Kristianstad gör är oerhört viktigt för svensk handboll. Jag tror att de inspirerar andra klubbar med sin satsning och med sin publik. Hoppas verkligen att andra klubbar kan lära sig av Kristianstad. 

Landslaget blandar och ger men har svårt att ta det där sista steget mot världstoppen. Vad tror du att det beror på?

- Det känns ibland som att man inte får någon puff på det. Vad det beror på vet jag inte. Man läser i tidningar att en del inte vill vara med och då blir man orolig. Det finns inte i hjärnorna hos oss gamla, vi körde bil i 200 mil för att komma till en match.
Men det är klart, tappar man Kim och Oscar på en sådan viktig position som högernio blir det jobbigt. Sverige hade vunnit OS-finalen mot Frankrike om båda hade varit med, det är jag helt säker på. 

Hur mycket tänker du på vad som hände Oscar?

- Jag tänker på det varje dag. Vi träffas jättemycket och jag hjälpte honom nu när han flyttade till Malmö. Men det är skitjobbigt, vi är jävligt ledsna över det. Det har blivit ett trauma i familjen. Men nu har han kommit in på universitetet i Lund och ska plugga nationalekonomi. Han kom in tack vare att han gjorde ett riktigt bra högskoleprov. Han har ett otroligt fokus och det kommer han ha stor nytta av nu.

/Ola